Hjärtinfarkt

Jaha, då var det dags igen. Jefla katter. Jag snubblar upp klockan 06.08, grus i ögonen och kissnödig så jag håller på att dö. Jag ska precis kliva in på toa när hjärtinfarkten är nära. Jag är max 1 cm ifrån att sätta foten rakt i en död liten mus som katterna så fint placerat utanför toalettdörren.

Nej, nej och åter nej. Jag vägrar anordna begravningar för Klas Klättermus det första jag gör på morgonen. Mitt psyke klarar inte av sånt.

Snälla katter, jag lovar att fixa lite bättre käk åt er och klia er extra skönt bakom öronen om ni lovar att Klas Klättermus fortsättningsvis lämnas ifred. Deal?!