Powered By Blogger

fredag 31 oktober 2014

Pavarotti och zombies

Man blir väldigt smart efter par glas bubbel. Just saying. En "snillen-spekulerar-historia" från loungen på BK igår: Det spelades nån smörig bakgrundsmusik typ "I can be your hero baby" (på strandraggar-engelska) och jag ställer den ytterst adekvata frågan "är det här Eros Ramazzottis son?" (Vilket det förstås inte var, jag syftade på Julio Iglesias son, men allt var lätt dimmigt).

Kollega (som vi inte behöver nämna vid namn); "jaha, du menar Pavarotti, det är ju Eros Ramazzottis son". Ähhhh, Pavarotti är typ 200 år och sjunger enbart  brösttoner och svinlånga arior. Så nej. Men hon stod på sig. Ett bra tag. 



Ja, annars är det ju fredag. Morgonträningen blev inställd på grund av vissa logistitiska problem. Och det ska vi nog alla vara glada för. Dimman var liksom rätt ihållande. Däremot drog vi till gymet när dimman lättat och körde fredagsfys för Charlie. Svinbra pass! Och han var skoningslös. Det ryktades att någon deltagare hade trattkantarellsoppan i halsgropen. Man tackar! Det är ju ändå nåt fint i att få valuta för pengarna. 


Annars har vi även hunnit utfodra hela kvarterets (kommunens?) ungar med "trick or treat-godis" ikväll. Skytteltrafik av spöken, häxor och zombies till Skogsgatan 18. Maja tyckte det var svincoolt. Moa gömde sig i källaren, helt förkrossad och livrädd. "Mamma ska zombisarna bo här nu"? Herregud hon kan ju få men för livet. 

Storstruten fick för övrigt bli ansiktsmålad när vi var på Coop, hon skippade zombielooken och blev Hello Kitty istället. Sjukt nöjd unge! 


Nu ska jag kraschlanda i soffan och inte låta handen lämna godispåsen. En plan som känns hyfsat enkel att fullfölja. 

Cola-koma

En halvliter iskall Cola till frukost. Jo men visst. "Och du Stina som gillar träning och hälsa ska du verkligen dricka läsk på morgonen..blablabla". Ja det ska jag. Frågor på det? 

Det måste för övrigt vara väldigt torr luft inne på BK och Harrys. Jag vaknar typ alltid med sandpapperstorr mun dagen efter jag varit där. Man borde kanske be yrkesinspektionen göra en flygande kontroll av lokalerna... 

Fredag. Möte i Peking. Så får det bli. 


torsdag 30 oktober 2014

AW och Öret

Heldag i Örebro med föreläsningar om barnrättsfrågor och sen direkt vidare på afterwork på BK med svinsköna kollegor. 

Bring me some more champagne! Herreguuuuuud.  I'm living a jetsetlife. Varje dag. Typ. (Läs en torsdag om året). 






onsdag 29 oktober 2014

Lite av varje-onsdag

Det här är min nya verklighet. Att få köket transformerat till en slaktplats. Benpipor, sekatörer och pälsbitar trängs bland barnteckningar och bananer. Annorlunda. Det känns lite som om jag har flyttat in i charken på Ica. 


Annars har denna dag bestått av: morgonträning med den här fina puman. Jag såg ut som sju svåra år och ett nödår på bilden och blev därmed bortklippt. Pronto. Men träningen var ytterst välgörande. Damn vad gillar att göra burpees klockan 06.30. Bra för moralen på nåt vis. 


Ätit en väldigt delikat hemgjord surdegspizza med ruccola, serrano och mozarella. Jäklig bra. 


Fått supersnälla jobbmail som gjorde mitt hjärta varmt och själen lätt. 


Och dessutom: 

• sålt en säng
• tackat av en chef
• låtit hjärnan styra över hjärtat 
• fått två lådor rawfoodbollar hemlevererade till dörren! TACK Helena! 
• packat en övernattningsväska 
• bränt en bechamelsås 
• målat tånaglarna röda 
• tänkt stora och svåra tankar
 

tisdag 28 oktober 2014

Gällivarehäng

Dagens lärdom: träna inte yoga i för lågt skurna träningsbyxor, det blir sällan bra. 

Någon minut in i yogapasset hör jag min kompis Sofia, som satt bakom mig, väsa fram "herregud, har du några trosor på dig överhuvudtaget"?. For the record: det hade jag. 

Tyvärr hade jag ju inte bara Sofia bakom mig, utan även ett gäng andra yogande människor, bl.a. en stackars karl, som tvingades se delar av min bakdel hela passet. Hade någon velat posta en deklaration i min brevlåda eller lägga en tiokrona i myntinkastet hade det varit nemas problemas. Ronny och Ragge hade varit stolta över mig. Så att säga.  Nästa pass tar jag andra byxor. För allas välmående. 

För övrigt ett grymt skönt pass med tre av mina bästa vänner närvarande. Värsta bästa tisdagshänget! 


OBS. Denna bakdel tillhör någon annan. 

Bästa pepplåten

Den här låten alltså, den är pepp i ordets rätta bemärkelse. Den förvandlar vilken dammsugning, toalettstädning eller seg bilresa som helst till värsta festen, jag lovar! Försök stå still om du kan. Jag älskar beatet och att få känna mig lite gangsta. 

Det är ju extra kul när jag sitter och är "gangsta-Stina" i bilen på väg hem från jobbet, dvs sjunger för allt vad stämbandet håller och vevar med armarna som om jag vore Puff Daddy himself. När jag kollar upp vid ett rödljus så inser jag att det sitter ett pensionärspar i bilen bredvid och stirrar på mig som om jag vore en eftersökt patient från en sluten psykiatrisk avdelning. Det var skräck i blicken på tanten. 

Jag hade kunnat betala en slant för att få överhöra deras diskussion "men Gösta tycker du inte att vi borde ringa polisen ändå, den där kvinnan är ju i behov av vård". 

Ha, ha! Jag bjuder på det!

måndag 27 oktober 2014

Just another manic monday

Måndag idag igen då. En hel vecka att göra underverk på, pepp, pepp. Eller väldigt långt till helgen, om man är lagd åt det mer pessimistiska hållet. Jag hamnar typ nånstans mittemellan.. 

Höjdpunkten på jobbet idag var att jag fick en svingod matlåda av min omtänksamma kollega. Fiskgratäng, med ost, grädde och broccoli. LCHF-ish. Och vääääldigt god. Att slippa gå till det lokala lunchetablisemanget och betala 90 pix för nån halvsur pannbiff känns ju som ett lyckokast i sig. 

Har i övrigt plockat upp två geggiga barn på dagis och åkt och kompletteringshandlat. Ungarna kröp in i varsin kundkorg och lekte att dom var hästar som drog en släde/sulky. Det leverades både trav, galopp och högljudda gnägg mellan hyllorna. Sweet Lord. Jag har alltid skyhögt blodtryck när vi handlar. 

Nu ska jag äta wienerschnitzel. Måndagsmat. Eller nåt. 


söndag 26 oktober 2014

Söndag när den är som bäst

Vi stack ut till landet igår kväll och vaknade således upp här ute i bushen. Och, som jag har sagt tidigare, finns det inget bättre ställe att tillbringa en lat söndagmorgon på. Pimpla kaffe, tända en brasa, spela en omgång "Bamses honungsjakt" och äta rostade mackor. Att vi dessutom tjänade en timme i natt är ju en fet bonus. 

Strax före lunch dök familjen Engelbrektsson upp och det har ätits hjortfärsbiffar med gräddsås och lingon, fikats på hembakta cupcakes och provskjutits bössa. Vi drog även ut i svampskogen (typ 100 meter från huset alltså) och plockade en himla massa kantareller. Det var ingen direkt svårighet att fylla korgen. Himla skönt häng med detta gäng! 



För övrigt; Med risk för att vara sist på bollen måste jag ändå säga att Amanda Jenssen var rakt igenom lysande i gårdagens avsnitt av "Så mycket bättre". Hennes tolkning av "När vi gräver guld i USA" var briljant! Over and out



lördag 25 oktober 2014

Two types of scary

Scary 1: 
Ett nyskjutet rådjur med världens finaste lilla ansikte och sorgsna ögon i min hall. Positivt är dock att frysen fylls i rask takt med kött. Men blicken. Bambi. Stackars Bambi. 



Scary 2: 
Årets halloween-pumpor som barnen och jag styrt upp. Maja valde att köra det traditonella spåret med en orange uppenbarelse på dryga sex kilo. Moa var fast besluten om att köpa en butternut-pumpa som hon skulle pimpa med vattenfärg. Den ser lite ekivok ut om du frågar mig... 


Bakfull och brorbesök

Klockan 04.20 fick jag nog av min dammlunga, som höll hela familjen vaken, och gick upp och tog en rejäl shot Cocillana. My god. Vad är det i denna trolldryck? Jag sov som en medvetslös fram till klockan 08.50 då jag vaknade av att mini hoppade i sängen och gastade goooooomorrrrooooonnnnn! Jägaren hade lämnat huset tre timmar tidigare, vilket passerade mig helt obemärkt förbi. Trolldrycken medför även en lätt hang over. Huvudet känns lätt vadderat idag, men hostan är bättre. Tack och lov. 


Morfar har tagit med barnbarnen på bio och jag hänger med min käre bror (även känd som västkustens hetaste rektor) som är hemma på besök i helgen. Vi har precis finfikat på Babetts tillsammans mamma och även hunnit gå ett varv på stan och inhandlat en gravdekoration, en bettskena och surdegsbröd. Ingen everydayday shopping direkt!  

Gött med helg!


fredag 24 oktober 2014

Djuret blev till kött

Och så fick då äntligen Mr Hunter tillaga sitt villebråd. 

Hjorten som hängmörats i vår källare (för övrigt upphängd på en järn-fyra. Citat: "det är den enda nytta haft av den golfklubban")  låg helt plötsligt på min tallrik i sällskap av rödvinsås, rösti och persiljesmör. Och det lilla djuret smakade heeeeeelt fantastiskt. Full pott. 

Imorgon vankas det visst jakt igen och det gör ingenting om herr flanellskjorta skjuter några hjortar till. Det blir onekligen svårt att gå tillbaka till vakuumförpackad fläskfilé och översaltad kassler från en ledsen dansk gris efter det här måltiden. Just saying. 



En vanlig fredag. Typ.

Dagens fys-mys: 
Morgonpass klockan 06.30 med mina kära kollegor. Som traditionen bjuder. Eftersom min ryska dammlunga ihärdigt biter sig fast tog jag det hyfsat lugnt. Jag skrek desto mer på dom andra. Och hostade lite däremellan. Övriga deltagare maskade inte, vilket ni kan se bevis för på bilden nedan.


Dagens fika-chock:
Fredagsfika ala Helena. Hon är så sjuuukt ambitiös denna kvinna. Hembakt gånger tre: frallor, morotskaka och rawfood-bollar. Snacka om att lägga ribban högt. Den stackare som har fikat nästa vecka får väl bjuda in Leila Lindholm som bakar cupcakes live och en belgisk chokladmästare för att nå upp till samma nivå. Glöm att du kan komma med en burk torra mandelkubb. 


Dagens "lägga-pannan-i-djupa-veck": jag försöker analysera kryptiska excelfiler och statistik från huvudkontoret. Kolla fokuset. Man skulle kunna smälla av ett skarpladdat vapen bredvid mitt öra och jag skulle fortfarande se lika koncentrerad ut. Det där med siffror och tabeller. Vad är det för fel med att använda bokstäver?  


Dagens bästa: 
Det annalkande fredagsmyset med min familj. Ostbågskladdiga pussar, ett glas rödvin, mysbyxor och ledig tid. Tillsammans med dom jag älskar mest. Slår det mesta. För att inte säga allt. Tillsammans är bäst. 





torsdag 23 oktober 2014

Yoga-night

Jodå. Det blev en tur till das Gym. Jag tränade lite rygg och bröst och var ytterst social. Trevligt fölk på det där stället! 

När kottarna och jag kom hem blev det lite improviserad yoga tillsammans i vardagsrummet. Lillasystern skrek random yogapositioner till oss typ: gör "hunden", gör "trädet" (dom kör yoga på dagis två gånger i veckan och har bra koll på läget). Däremot freestylade hon rätt friskt och kom med förslag som typ kör "zebran" och nu vill jag se "hamstern". För mig ytterst okända yogapositioner. Vår käre katt satt i soffan och blängde på oss som vi var helt dumma i kolan. Katter alltså... 

Nu ska jag dricka te. Det gör jag typ en gång om året, nämligen när den polska rökhostan flyttar in i mina lungor. Vik hädan. 





Respons

Idag fick jag ett sms med en STYRKEKRAM! Boooooooom! Tack käre vän -du gjorde min dag! 



Jag har precis checkat ut från jobbet och överväger om jag ska:

1. Trotsa min onda nacke och polska rökhosta och åka till gymet ett varv. Inspirationen är inte på topp. Men jag kan ju alltid äta en proteinbar och gå runt och vara social bland skivstänger och hantlar. 

2. Dammsuga bilen. Seriöst, ordningen är under all kritik. Halvätna äpplen blandas med sandiga galonbyxor, urdruckna colaburkar och gamla kvitton. Skämmes Stina Sjödin.

3. Åka till återvinningsstationen med ett lass skräp. Men herreguuuuuuuud så tråkigt. Jag får ångest bara av tanken. Och varje gång jag åker dit får jag skäll av nån sur gubbe för att jag inte fattar att trä inte är "brännbart" och att datorer inte kan slängas i "metall". Skulle ju behöva gå en kurs för att reda ut det där... 

Nä. Det får bli nr 1. Och kaaaaanske nummer 2. Men jag lovar inget. 



 


onsdag 22 oktober 2014

Good news

Jag har jädrigt svårt för folk som talar i gåtor på sociala medier. Ni känner säkert  igen typen, dom gör en statusuppdatering som säger allt och ingenting typ "varför just jag? #sorgsen eller kanske "jag har kommit fram till svaret" #klok och stark. 

Jag förstår inte riktigt grejen. Vad vill man uppnå? 72 kommentarer där folk skriver: "vad det än är styrkekram (hate that word) från mig gumman". För om jag ska generalisera är det ofta tjejer/kvinnor som står för mystiken på Facebook. 

Och nu ska jag vara lika god kålsupare som de personer jag precis har uttalat mig i negativa ordalag om. Jag ska tala i gåtor. Idag fick jag nämligen ett telefonsamtal som gjorde mig glad. Upprymd. Och förväntansfull. Och lite nervös. Förändringens vindar blåser i mitt flygiga hår och jag försöker klura ut vad jag vill och känner. Gud så luddigt och ointressant för er kära bloggvänner, men jag lovar att tala ur skägget när allt har blivit mer tydligt och verkligt. Och vill ni skicka en styrkekram så länge är jag inte den som tackar nej:-)

I övrigt har jag hunnit trampa runt Stångån med världens bästa syster. En terapeutisk promenad. Oslagbart att ha en syster som är psykolog och klok som en bok. Man slipper liksom grejen med att chasha 900 spänn i timmen för att få råd. Syrran nöjer sig ofta med en cola zero a' 10 spänn på Närlivs. 



 

Konfererar

Jag befinner mig på konferens. Primärt lyssnar jag på kloka forskare med svåra diagram och avancerad engelska, snor gratispennor och Marianne-karameller, träffar trevliga kollegor och blir uppdaterad på de senaste rönen inom området alkohol och droger. 

Temat för årets konferens som är barn- och unga, och utvecklingen för denna målgrupp. Intressant. I vissa fall skrämmande. Och inte minst viktigt. Väldigt viktigt. 

måndag 20 oktober 2014

Doftchock

Och varföööööör lyckas jag alltid hamna bredvid märkliga personer på tåget?  Mannen bredvid mig måste ha tagit sitt morgonbad i Old Spice, strösslat rakvatten över flingorna, gurglat halsen med herrparfym och toppat det hela med två extrasprut "extra-kryddig-mysk" innan han klev på tåget. 

Jag dör. Av doft-allergisk-chock. Och vad är det karln försöker dölja? 

Sluta klaga

Jag är på väg till den kungliga huvudstaden för mötesdag på Liljeholmen. Trött i ögat, men ändå vid liv efter två koppar starkt kaffe och en alldeles för lång dusch. 

Men jag ska inte klaga, det finns dom som har det betydligt tuffare. Jag snick-snackade lite med taxichauffören som körde mig till stationen imorse, och han berättade att han börjar jobba 04.00 varje morgon. Vad är det för j-a tid att börja jobba? Det är ju då man ska befinna sig i djupsömn under ett fluffigt duntäcke och få sova åtminstone två timmar till innan klockan ringer. 

Den här stackars människan gick upp klockan 03.20 i princip varje natt och jobbade sedan till klockan 16.00. Sweet Lord. Han klagade dock inte alls över detta faktum, det enda som bekymrade honom var att han ibland råkade väcka någon av sina fyra döttrar eller fru när han gick upp. 

Idag lyfter jag på hatten för alla taxichaufförer, sjuksköterskor, tidningsbud, nattportier, bagare, mjölkbönder, poliser och alla andra som får samhället att rulla när vi kontorsråttor sover. Jag är djupt imponerad. Och tacksam över att mina arbetstider i regel är 08.00-16.39. 

För övrigt har jag en kaffedate i resturangvagnen klockan 08.30. Jag hade turen att stöta på trevligt sällskap på perrongen. Men mer om det senare, nu ska jag dyka ner i några riktigt saftiga jobbdokument. 


Nacken

Min nacke alltså. Den spökar till och från, och den senaste veckan har den stört mig rätt rejält. Det värsta är inte nacken i sig, utan huvudvärken den drar med sig. Jag har drogat ner mig på diverse tabletter (ja, alltså sånt som säljs på svenska och engelska apotek. Jag har INTE köpt piller av nån skum man med falskskyltad Merca..) och det har funkat rätt hyfsat, men det där med att trilla piller känns inte som en hållbar lösning i längden. 

Så idag har jag endast ätit en styck Ipren till frukost och istället lagt fokus på stretch, massage och värme. Det intressanta är att varje gång jag vrider nacken åt höger knäpper den till lite käckt, det är liksom bara en tidsfråga innan jag kan spela "Till Paris" på spänd nackmuskelatur. Kan vara värt att söka till "Talang" med denna unika förmåga. 

Well. Jag har precis avslutat lite rehab-yoga. Jag satt på ett fårskinn i lotusställning och försökte koppla av medan ungarna hade fullt vattenkrig i badrummet -gallskrik och illvrål. Perfekt yoga-ackompanjemang, ytterst  avkopplande. Nacken var spänd som en fiolsträng. 

Nä. Nu lägger jag ner rehaben för idag och kör på en påse cashewnötter och "Dicte" istället. Det kan nog ha en helande effekt det med.  



söndag 19 oktober 2014

Att sälja en säng...

Igår slängde jag ut barnens juniorsängar på Bloppis. Typ Blocket fast på Facebook. Det är två riktigt fina sängar, som väl kostade runt 1500 spänn styck i inköp. Jag la ut dom för 500 kr styck,  inklusive fräscha madrasser. Rätt billigt tycker jag själv. 

Efter fem minuter får jag ett meddelande från en man som skriver. "Köper den ena sängen för 200 kr, ok?". Jag svarar att jag vill ha minst 400 kr om det ska vara aktuellt att sälja (viss prutmån tycker jag ändå det ska finnas när man handlar begagnat). Och då får jag till svar "trist med folk som inte vill göra snabba och smidiga affärer". Ehhhh. Exakt. KÖP NÅN ANNAN SÄNG DÅ!!!! 

Och käre spekulant: det är inte så att min familjs ekonomi står och faller med om dessa sängar blir sålda eller ej. Jag tvingas liksom inte ge mina barn utgången mjölk och torrt bröd på grund av att jag inte accepterar ditt skambud. Jezusssss Christ. 

Hatt och fin-fika

"Maja, ta på dig nåt så vi kan åka och handla". Tadaaaa! Ja. Vad säger man? Praktiskt -nja. Kreativt -ja. Snyggt -sådär. Men hatt är ju alltid rätt. Och så länge det lilla livet är lycklig är även hennes mor happy. Och hennes outfit väckte viss uppmärksamhet och möttes även av positiva kommentarer på Östenssons. Nu kommer hon väl vägra tråkiga Polarn och Pyret-kläder för all framtid... 


Efter Östensson var vi och fin-fikade hos mina päron. Vi slog på stort köpte med oss en hallonmousse-tårta och en burk pepparkakor eftersom pappa fyllde år i fredags. Jag frågade barnen hur många år dom trodde morfar fyllde, Maja gissade på 30 år och Moa slog till på 17.

Han är onekligen välbevarad och pigg min käre far, men några år äldre än 30 har han allt hunnit bli. 

Ett år äldre, ett år klokare och alltid världens bästa pappa! 




Home sweet home

Sverige igen då! Oslagbart att få snusa på familjen, i övrigt hade jag gärna stannat ett par dagar till i den ybersköna storstaden. 

Några konklusioner från denna trip;

• Bästa stadsdelen: Covent Garden. Bilfritt, bra shopping, fantastiska restauranger och perfekt för att strosa alternativt sitta på cafe med en kopp kaffe och spana in folklivet. Onekligen lite mer rörelse än i Linköping. Onekligen mycket mer rörelse än på Skogsgatan. 



• Mest otippade: Brandlarmet som gick på hotellet tidig lördagmorgon. Vi hade som tur var hunnit ur duschen och var halvklädda, men i lobbyn stod det ett gäng människor i pyjamas och morgonrock och med håret på ända. Dock ingen brand, utan mer troligt någon som bränt toasten eller tagit sig ett morgonbloss i sängen .. 



• Härligaste: Vädret. 18-20 grader och ljumma vindar. Vi har ätit alla måltider utomhus, bortsett från frullen. Är det detta som kallas brittsommar måntro? 



• Godaste käket: Tapas på PIX. Om ni åker till London, gå dit! Man plockar mat från deras bardisk och i varje rätt sitter en kort eller lång pinne. När du är mätt och belåten räknar personalen ihop antalet pinnar på bordet och så betalar man utifrån det. Grymt koncept. Grym mat. Prisvärt. Mysigt. Trevligt personal. Och så vidare.... Gå dit typ. Men boka bord, stället är omåttligt poppis. 



•  Bästa shoppingen: Kan inte välja, men jag är galet förtjust i mina nya boots från Clarks. Gillar dock även tröjorna (särskilt den grå hoodien från J&S sports), kjolen, klänningen, nattlinnet, underkläderna och dom andra grejerna. Sen köpte vi ju förstås presenter till barn och man som uppskattas mycket! Och jag uppskattar att Ryan-air blivit lite mer generös med bagaget. 



• Mest klaustrofobiskt: Londons tunnelbana i rusningstrafik. Herregud. Jag stod med näsan upptryckt i en äldre mans svettiga armhåla och hade en annan, något yngre, mans vitlöksstinkande andedräkt i nacken. Jag fick tänka på porlande vattenfall och saftigt grönt gräs för att inte börja hulka. 

• Bästa sällskapet: Såklart världens bästa mamma. Vi har himla kul ihop hon och jag. Vi är ett liksom bra team. Lite som Bamse och Lilleskutt, Thelma och Louise eller möjligen Björn och Benny. 



Jag kommer leva länge på dom här dagarna. Det är ju så jädra lyxigt att slippa sandiga galonbyxor, frukosttjat och ringade jobbtelefoner ett par dagar. Och att få sakna och längta efter dom där hemma är också en himla skön känsla! 



lördag 18 oktober 2014

Turisto

Jag är på en välbehövlig rehab från allt vad internet heter, och detta innebär ju även att bloggen blir lidande. Men hav förtröstan gott folk, så fort jag touchar svensk mark kommer ordningen vara återställd. 

Och hur är London då? Jo tack, underbart. Att det alltid regnar i London är ett fet skröna, vi har iallafall fått uppleva sol och uppåt 20 grader dom här två dagarna. Sommar typ. Vinterjacka -felval typ. 

Och vad har vi då hittat på här i storstan? Vi har ätit och fikat massor, fantastiska tapas på PIX, Italiensk mat i Covent Garden (satt utomhus klockan 20.30, sommar som sagt...) och fikat på ett antal trevliga ställen. Helt klart en orgie i snabba kolhydrater. Sånt mår kroppen bra av ibland! 


I övrigt har vi varit på musikalen Mamma Mia -och jag kände mig sjukt stolt över att vara svensk. Hallå, jag känner ju nästan Björn och Benny. Svinbra musikal för övrigt. Vi har svischat runt på dubbeldäckare och flodbåt på Themsen, promenerat och shoppat loss hårt på Oxford- och Regent Street, men även legat på hotellsängen och ätit snacks och zappat runt bland svinkonstiga brittiska tv-shower. Njutit av ledig tid och grymt sällskap. Min kära mamma är nämligen en klockren reskamrat, positiv, uthållig som få (vem som helst skulle kunna få ett psykbryt inne på Primark men inte hon), snarkfri och ytterst generös! Lucky, lucky me. 











torsdag 16 oktober 2014

London!

Såååååå där ja. Efter en flygresa, där jag somnade innan vi lämnat marken och vaknade fem minuter före landning,  befinner jag mig nu i London. Världens finaste mamma och jag ska hänga runt bland dubbeldäckare, pubar, fotbollshuliganer och fish and chips i ett par dagar. Sweet! 

Vi har checkat in på hotellet, som ligger helt perfekt, typ fem minuters promenix från Covent garden, käkat lunch utomhus och fixat biljetter till kvällens musikal. Vi har även hunnit med ett varv på Primark, detta hysteriska shoppingmekka. Ni som varit där vet jag menar... 

Allt är strålande, det enda molnet på min himmel är att jag glömde mobilladdaren hemma och mamma glömde packa adapter, så snart är vi strömlösa. Kanske är detta ett tecken på att jag ska ta ett par vita dagar. Typ Facebook- och Instagramavvänjning. Vi får se. Blir det tyst ett tag har jag inte dött -bara laddat ur.  


onsdag 15 oktober 2014

Döden gånger två


Igår fick jag uppleva döden på två olika sätt. Först på löpbandet, där jag blev introducerad till ett intervallupplägg som tydligen går under epitetet "döden". Att kunna bli så urlakad och full av mjölksyra på 3 minuter och 45 sekunder borde vara omöjligt. Men tydligen icke. Jag ser rätt pigg ut va? 


Efter passet på gymet, som alltså blev träning i 3,45 minuter plus en timme där jag tränade min röst och stod och skrek på en bunch fantastiska kvinnor (och fick fem pavor vin som tack för besväret, TACK!) fick jag uppleva döden på hemmaplan. En hjort var skjuten och skulle hängas upp på tork (eller nåt) i källaren. 

Alltså det här med att se ett par håriga klövar och en flådd djurkropp liggandes utanför tvättstugan känns weird. Det känns liksom mer normalt att köpa djuren vakuumförpackade på Maxi. Men visst, det är ju onekligen gött att veta att hjortytterfilen som ligger på tallriken har kutat runt i skogarna utanför Åtvidaberg och har troligtvis haft ett rätt behagligt liv. Fram till den dag då min sambo kramade avtryckaren då... 


Hon tog sig..

Men med fem minuter kvar av lektionen mådde trollet prima igen och dansade som om det gällde livet. Vissa har lite längre startsträcka än andra. Tydligen. 

Stressssssssa

Den där känslan alltså. Man hetsar från jobbet till dagis, hämtar upp två smutsiga barn plus en lite renare kompis. Hetsar hem, slänger ihop lite snabbmakaroner och korv med ena handen och letar efter dansskor och tyllkjolar med den andra. Säger åt barnen att försöka äta lite snabbare och fokusera på maten, istället för att försöka halshugga en mjukis-aborre. Inse att vi måste sitta i bilen inom sju minuter, annars hinner vi inte. Sladda in på parkeringen, rusa uppför trapporna och hinna i tid till danslektionen med 30 sekunders marginal. High-fivar mig själv mentalt. 

Då kläcker mini med darrande underläpp: "Jag vill inte dansa. Jag vill verkligen inte. Jag mår inte bra". Så här sitter vi och kollar på Tingeling på gymet. Så kan man också spendera en onsdag i oktober.