Det var en enkel, men himla fin ceremoni; tänk gäster och brudpar som är barfota. En storebror som spelade och sjöng Lars Winnerbäcks "För dig" och Coldplays "Fix you". En åttaåring som höll ett tal som hon förberett i smyg, där kontentan var "jag är så glad att ni är min mamma och pappa". En lillasyster som läste en vacker dikt. Och två personer som lyckades klämma ur sig "ja" mellan tårar och känslorstormar. Precis som vi ville ha det❤
Och efter bröllopet blev det middag på den fantastiska resturangen Kaluz. Det åts galet mycket mat, bla ostron, calemares, färsk tonfisk och rejäla köttbitar. Grymt bra mat! Därifrån gick vi hem och fortsatte firandet med bröllopstårta, margheritas, lekar och kvällsdopp i poolen (för vissa).
Jag kan konstatera att det är en bröllopsdag jag kommer minnas så länge jag lever. En dag som jag alltid kommer att tänka tillbaka på med stor värme och glädje. En dag som jag alltid kommer att bära nära mitt hjärta.
Det var dessutom den dag när jag gick ifrån att behöva fundera på vad jag ska kalla Patric, "min sambo", "min pojkvän", "min kille".
Nä, nu är han min man. Och jag är hans fru.