Alltså, det är snudd på livsfarligt för mig att umgås med nyfödingar. Helt plötsligt glömmer jag bort att det är rätt skönt att mina barn är så pass stora att dom kan äta falukorv och makaroner, att dom då och då tar sovmorgon till klockan 07.00 och dessutom har förstånd nog att uppskatta Erik Saades storhet.
Någonting händer i kroppen när jag får en liten varm bebis i mina armar. Jag börjar längta efter dimmiga nattvak, mjölkstockning och efter att ständigt få lukta kräks igen. Eller nja, just dom bitarna kanske inte är det jag saknar mest. Däremot längtar jag enormt mycket efter att få uppleva den totala lycka det innebär att hålla i ett nyfött barn, insupa deras doft, känna deras små hjärtan slå och veta att detta lilla barn är mitt. Större än så blir inte livet. Aldrig någonsin.
Så fint skrivet. Känner igen känslan. Kram Anna
SvaraRaderaHåller med dig fullständigt - total lycka!
SvaraRaderaTack för din kommentar, klart jag kommer och tränar för dig - kul! Har bara hört gott om träningsformen och har varit sugen på att testa.
EFC är dessutom perfekt, nära och bra för mig som är lite bekväm av mig :-)
Säg till när det drar igång så kommer jag!
Kram
Gud vad kul Johanna! Hör av mig när jag vet exakt när vi drar igång!
Radera