Imorse klockan 05.55 deklarerade min yngsta stjärna att det var hög tid att gå upp och äta frukost och kolla på Shrek. Herr min je, jag var SÅ sugen på att gå upp ur sängvärmen och kolla lite Disney efter 4,5 timmars sömn, men det var inte mycket att välja på.
Alltså, sedan man fick barn ju det här med sömn fått en helt annan dignitet. I det "barnfria" livet är sömn ingen stor grej. Det är inte en fråga på samma sätt, eftersom det inte finns någon som väcker dig åtta gånger per natt och vill äta, har tappat nappen, eller drömmer mardrömmar. Du bestämmer själv om när du vill ta en fet sovmorgon och att gå upp 05.30 på en söndag är något som endast bagare och tidningsbud ägnar sig åt. Tror man då. Ha, ha, ha.
Som tur är både jag och min sambo rätt morgonpigga individer och vi delar hyfsat lika på de tidiga morgnarna och "nattservicen". Men jag måste ju erkänna att begreppet "sova räv" då och då utnyttjas. Särskilt från min sida, he he..
Anyways, jag älskar mina barn över allt annat, så ger jag gärna upp sovmorgnarna för deras skull, no question. Att stå med en liten sömnvarm tvååring i famnen och se solen gå upp över uthuset på landet är lycka. Det spelar ingen roll att man har grus i ögonen och gröt i hjärnan. Det är ändå ren och skär lycka.
Nu KAFFE! Massor kaffe.
Lite trist kombo att somna sent och bli väckt läskigt tidigt. Att ens barn förgyller även den tröttaste tidig morgon är ju en räddning. På gott och ont har jag nog vant in min snart tvååring att vi alltid somnar om i stora sängen om hon vaknat innan 05 - 06. Plus är att jag får sova till sju för det mesta, om jag vill. Minus är att jag får göra det med hennes små armar och fötter kors och tvärs över mig. Hoppas du fåren bättre start imorgon.
SvaraRaderaGuld när man får dom små att somna om ju! Då kan man leva med ett litet knä i ryggen eller en armbåge i nacken:-)
SvaraRadera