Powered By Blogger

torsdag 13 september 2012

Vallhund

Hemma igen. Så obeskrivligt skönt. Det verkligen få saker i livet som går upp emot att få ligga bredvid en varm tvååring som somnar med handen intrasslad i ditt hår. Genuin lycka är också att sitta och prata med en klok 3,5 åring som låter meddela att "hon har saknat mamma varje minut och att det räcker med möten nu". Ibland blir det så otroligt tydligt vad i livet som är viktigt.

Förkylningen går tyvärr inte alls åt rätt håll, utan näsan rinner som en vattenkran med dåligt tätning och bihålorna värker snart hål i huvudet på mig. Jag känner ingen som helst längtan efter att träna, och bara det är ett riktigt tydligt tecken på att jag inte är vidare kry. En kopp the, sen blir det sängen för mig. Jag har varken tid eller lust att vara sjuk. Damn.

Hur som helst är det mycket tankar och intryck som snurrar runt i huvudet efter alla möten som har passerat i veckan, och just nu hade jag önskat att Patric var hemma, istället för i Malmö. Saknar honom och jag ogillar skarpt när familjen är splittrad. Jag har nog ganska mycket vallhund i blodet, jag blir helt enkelt stressad när flocken inte är samlad..

4 kommentarer:

  1. Oj vilken tripp du varit på och dagar fyllda av jobb och intryck är ju både spännande men energikrävande! Vet precis vad du menar det är mysigt att komma hem till sina gullhuvuden, jag kommer hem m tåget sent ikväll efter de somnat och åkte imorse innan de vaknat.. Surt! Krya på dig från förkylningen nu!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Sara! Jag är så jädra trött på snor och feber nu..

      Radera
  2. vilken härlig bild Stina...
    syns att du kommit helt rätt i livet
    har gjort flera försök att säga HEJ till dig här
    men lyckas bara "sudda bort" min kommentar varje försök
    så jag är ganska upprörd nu...grrrrr
    ett sista försök gör jag med STOR kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Britt! Vad kul att höra ifrån dig!!! Har ni varit på er resa än? Stor kram tillbaka!

      Radera