Köra pass för ett gäng där alla har stenhårda pannben och grymt mycket vilja -så kul. Och så jäkla jobbigt, mina ben skakar fortfarande. Och min röst låter som "jag-drack-två-whiskey-för-mycket-igår" efter att ha vrålat och peppat fram dessa atleter.
Att efter passet bli bjuden på lunch hos mamma och pappa, som dessutom roat kottarna medan deras föräldrar svettades på varsitt håll. Barnen tog uppgiften att dekorera pannkakstårtan på största allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar