En arm, ett ben, ett halvt kungarike eller 10 000 i ovikta hundralappar? Just nu skulle jag kunna ge i princip vad som helst för att få krypa ner bredvid dom här snusande små sovhögarna igen och somna om. Men plikten kallar. Vardagen är här och sovmorgnarna ett vackert minne från en semester som redan känns avlägsen.
Mot mitt statliga verk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar