Till Moa

Om Kajsa Kavat hade en lillasyster skulle det vara du, du orädda, envisa, livliga och känslosamma lilla unge.

För tre år sedan såg du dagens ljus för första gången. Du var livlig och otålig redan då. Förlossningen var överstökad på en knapp halvtimme, ett avsnitt av Solsidan hann precis passera ute i dagrummet, sedan låg du med din varma lilla kropp på mitt bröst och kärlek stark som granit fyllde mitt hjärta. Under tre år har du sedan fått vara lillasyster och minstingen i vår familj. Enormt älskad av oss alla.

Du ger mig så otroligt mycket, känslor av alla slag. Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit så rädd som när du, fyra månader gammal, hamnade på sjukhus i ett land långt borta. Slangar, dropp och sprutor i din lilla kropp. Att ligga och hålla din hand och inse att om bara du blir frisk så är allt annat i hela världen oviktigt. Känslan av sårbarhet är aldrig så stark som den dagen då man får barn.

Du ger mig även så mycket glädje. Att sitta och lyssna på när du sjunger "Lille katt" för full hals, titta på när du dansar balett i din allra finaste prinsessklänning eller få sitta med dig uppkrupen i knät och läsa en saga är genuin lycka för mig. Jag är så otroligt lyckligt lottad som får vara en del av ditt liv och lovar jag ska göra allt som står i min makt för att du ska växa upp till en modig tjej som tar för sig av livet.

Grattis på treårsdagen älskade Moa. Min kärlek till dig är oändlig.