Pavarotti och zombies

Man blir väldigt smart efter par glas bubbel. Just saying. En "snillen-spekulerar-historia" från loungen på BK igår: Det spelades nån smörig bakgrundsmusik typ "I can be your hero baby" (på strandraggar-engelska) och jag ställer den ytterst adekvata frågan "är det här Eros Ramazzottis son?" (Vilket det förstås inte var, jag syftade på Julio Iglesias son, men allt var lätt dimmigt).

Kollega (som vi inte behöver nämna vid namn); "jaha, du menar Pavarotti, det är ju Eros Ramazzottis son". Ähhhh, Pavarotti är typ 200 år och sjunger enbart  brösttoner och svinlånga arior. Så nej. Men hon stod på sig. Ett bra tag. 

Ja, annars är det ju fredag. Morgonträningen blev inställd på grund av vissa logistitiska problem. Och det ska vi nog alla vara glada för. Dimman var liksom rätt ihållande. Däremot drog vi till gymet när dimman lättat och körde fredagsfys för Charlie. Svinbra pass! Och han var skoningslös. Det ryktades att någon deltagare hade trattkantarellsoppan i halsgropen. Man tackar! Det är ju ändå nåt fint i att få valuta för pengarna. 

Annars har vi även hunnit utfodra hela kvarterets (kommunens?) ungar med "trick or treat-godis" ikväll. Skytteltrafik av spöken, häxor och zombies till Skogsgatan 18. Maja tyckte det var svincoolt. Moa gömde sig i källaren, helt förkrossad och livrädd. "Mamma ska zombisarna bo här nu"? Herregud hon kan ju få men för livet. 

Storstruten fick för övrigt bli ansiktsmålad när vi var på Coop, hon skippade zombielooken och blev Hello Kitty istället. Sjukt nöjd unge! 

Nu ska jag kraschlanda i soffan och inte låta handen lämna godispåsen. En plan som känns hyfsat enkel att fullfölja.