Döden gånger två

Igår fick jag uppleva döden på två olika sätt. Först på löpbandet, där jag blev introducerad till ett intervallupplägg som tydligen går under epitetet "döden". Att kunna bli så urlakad och full av mjölksyra på 3 minuter och 45 sekunder borde vara omöjligt. Men tydligen icke. Jag ser rätt pigg ut va? 

Efter passet på gymet, som alltså blev träning i 3,45 minuter plus en timme där jag tränade min röst och stod och skrek på en bunch fantastiska kvinnor (och fick fem pavor vin som tack för besväret, TACK!) fick jag uppleva döden på hemmaplan. En hjort var skjuten och skulle hängas upp på tork (eller nåt) i källaren. 

Alltså det här med att se ett par håriga klövar och en flådd djurkropp liggandes utanför tvättstugan känns weird. Det känns liksom mer normalt att köpa djuren vakuumförpackade på Maxi. Men visst, det är ju onekligen gött att veta att hjortytterfilen som ligger på tallriken har kutat runt i skogarna utanför Åtvidaberg och har troligtvis haft ett rätt behagligt liv. Fram till den dag då min sambo kramade avtryckaren då...