Panikmorgon

Den där paniken som uppstår när man tycker att man har planerat allt så himla noga och det ändå faller. 

En kvart före utsatt deadline för att lämna huset, hinna lämna barn på förskolan och haffa mitt X2000 till Stockholm kommer min käre sambo på att han har en läkartid tio minuter senare och kastar sig således hals över huvud till US. 

Själv försöker jag lägga en jäkligt snabb kalkyl över hur lång tid det kan tänkas ta att få barnen ur pyjamasen, borsta tänder, fixa packning och ta sig ner till stationen på egen hand. Inser att kalkylen inte alls kommer att hålla. Tåget lär vara i Norrköping innan jag ens har närmat mig stationen. 

Ringer i panik till mamma och pappa och avbryter deras morgon-yoga-session. Mitt i meditationer och yogapositioner uppfattas paniken i min röst och 15 minuter senare står min käre pappa utanför dörren, med en varmkörd bil, redo att köra mig ner till stationen. Räddaren i nöden. TACK. 

Tåget hanns med. Två dagar i Stockholm vankas. Möten och konferenser. Kavaj och hyfsat höga klackar. Internationellt gig med presidentnärvaro imorgon. Sånt kräver lite höjd på klacken. 

Igår fick min käre sambo flyga SK61 med sin polare Johan och var sjukt nöjd. Själv är jag sjukt nöjd över att jag hann med mitt X2000.