Hundan vad det gick

Vi är hundvakt i helgen och jag fick således draghjälp på kvällens löptur. Satan i gatan vad det gick undan. Och jäklar så blött det blev, hundar drar sig ju liksom inte för att plöja rakt igenom kärr, lerpölar och mossar. 

Vi sprang på skogsstigar och "offpist" på markerna kring landet. I kvällssolen. Jag flåsade, förträngde mjölksyra och gjorde mitt bästa för att hänga med i Samsons tempo. Men en engelsk staffordshire bullterrier är stark. Och snabb. Och outtröttlig. Men herregud vilken skön runda. 

Sen åt vi middag utomhus. Kvällssolen värmde. Barnen var glada. Maten var god. Och ruccolan var plockad från egen odling. Ibland räcker det med det lilla för att känna stor glädje. Ok, lite väl mycket Ernst Kirschsteiger på det uttalandet, men det bjuder jag på.