Bad, blommor och baciller

Bättre. Men inte bra. Jag skulle inte löpa en halvmara eller köra ett tungt pass på gymet direkt. Det är fortfarande nåt skräp i systemet som måste vilas och sovas bort. Sjukt trist att vara sjuk hur som helst. Känner mig nästan bitter när jag scrollar igenom mitt Instagram-flöde och ser bilder på svettiga kroppar och tunga kettlebells, jag vill också!!! Men vila är också ett vapen. Försöker jag desperat intala mig själv... 

Jag drog i mig två panodil imorse och hängde på låset till Grosvads arena klockan 09.00. Barnen har tjatat hål i huvudet på mig om att få bada i "den gula simhallen" och så fick det bli. Första timmen kunde jag övervaka de små från kanten med en tidning och lite fika. Rätt soft. Men säg den lycka som varar för evigt... De två resterande timmarna var ett enda långt maraton upp och ner i vattenrutchbanan. 413 gånger. Typ. Barnen var SÅ happy. Mamman var SÅ trött. Jag sov två timmar när vi kom hem, däckade typ stående. Det känns inte riktigt likt mig. 

I övrigt har trädgården fått omvårdnad och nya blommor (av familjens Ernst Kirshsteiger), en majskyckling fått åka in i ugnen och ett knäckebröd bakats. Landet-aktiviteter i sin renaste form. 

Fick dessutom världens skönaste kommentar av Mini som frågade "mamma, finns det tonåringar på riktigt? Jag har bara sett dom på tv och dom verkar liksom overkliga". 

Nu blir det brasa, Gladiatorerna och popcorn. Rekreation och återhämtning som förhoppningsvis ger effekt.