Jag är, och har alltid varit, en rastlös själ. Jag har nästan alltid blicken riktad framåt mot nya mål, utmaningar och projekt, tyvärr på bekostnad av att våga stanna upp och njuta av det som pågår runt omkring mig just nu. När det är vinter längtar jag efter vår, när det är vardag längtar jag efter helg och när det är morgon längtar jag efter kväll. Jag menar inte att det är konstigt att längta, men det får inte bli så att man längtar på ett sätt som gör att man glömmer njuta av stunden. Alla dagar av vardagsfrukostar, jobbmöten, falukorv och kvällssagor är ju liksom själva livet. Min kloka sambo säger ofta "Stina, sluta längta, tiden går så himla fort ändå".
Konstigt nog ser jag fortfarande mig själv som ung. Jag tror, på något obegripligt sätt, att jag fortfarande är 21 år och har långt kvar till att bli vuxen. När jag sedan reflekterar över att jag faktiskt snart är en medelålders tvåbarnsmor någonstans mitt i livet inser jag att den där sorglösa 21-åringen som drack shots på Lunds nationer som om det inte fanns någon morgondag är en del av det förflutna, och att livet, fram till där jag är idag, har gått oerhört fort.
Även om det är svår utmaning har jag gett mig tusan på att försöka bli bättre på att lugna min rastlösa själ och leva i nuet. Jag ska njuta av blek vintersol i ansiktet och inte längta alltför mycket efter sommaren. Jag ska njuta av nätter när två varma barnkroppar trängs i vår säng och inte längta alltför mycket efter ostörd nattsömn. Jag ska försöka uppskatta dagar då jag vet att gjorde mitt bästa, även om allt inte blev så bra som jag hoppats. Jag ska rikta energi på det jag kan förändra och påverka och inte ödsla kraft på det som står utanför min makt. Jag ska bli snällare mot mig själv och inte alltid bedöma mina prestationer så hårt.
Jag ska slösa kärlek, omtanke och värme på människor i min omgivning. Jag ska leva, njuta och skapa vackra minnen. Och jag ska definitivt påminna mig själv varje dag om att livet är här och nu.
Tror också det är viktigt att inse att alla stunder med trotsiga barn, stora tvätthögar och sura tanter på jobbet är en del av livet och att man kan komma att sakna det en dag. Även att man själv ska fylla livet med innehåll gäller det att vara medveten i den stunden man är i och som du skriver, det är fasen inte så lätt alltid när man gärna vill komma in i nästa fas. Jag är ganska mycket likadan och låter ofta mitt rastlösa jag ställa sig framför den människan i mig som kan behöva lite mer lugn och ro och ”bara sitta och glo”.
SvaraRaderaI höst börjar min stora unge i förskoleklass och den vetskapen gör att jag just nu ofta tänker på att njuta av den här sista sorglösa dagistiden. Ännu en tid som mamma och pappa är de viktigaste i hans liv.
Jag hälsade igår, var en supertrevlig kväll och menyn Elin bjöd på var toppen:-)
Kram Sara
Skönt att höra att det inte bara är jag som är rastlös:-) Vad härligt att ni fick en bra kväll igår, att omge sig med vänner är ju verkligen livskvalitet! Kram
RaderaJag tycker du är en klok person!
SvaraRaderaNågot som tyckte var trevligt med bloggen när jag såg den.
Du verkar också se livsnjutningen i livet!
Gillar jag starkt!
Du sätter tid för familj och kära vänner, det är fint!
Sedan alla härliga recept och mat inlägg du lägger ut! = gillas!
Åh, tack för dom fina orden! Vad glad jag blir!
Radera