Hängigt värre...

Det är fortfarande en ynklig och rosslig skara här hemma. Patric har fått nån dunderkur antibiotika utskriven och börjar väl må något bättre, febern är nere på typ 39,5. Alltså är han långt ifrån frisk. Moa är en liten snorig, hostig och febrig spillra som går runt och säger "är sjuk mamma", "mår inte så bra mamma". Maja är väl den som så smått börjar krya på sig och har tryckt i sig både chokladboll och glass idag, jag bryr mig föga om näringsinnehåll när kidsen är sjuka, just då är jag bara tacksam om dom får i sig nåt överhuvudtaget. Skulle inte ens säga ifrån om hon drog i sig 40 maränger eller en halv prinsesstårta.

Hur mår jag själv då?! Tror jag struntar i att känna efter. Men att hostan har slagit rot även i mig är ju svårt att ignorera.. Immunförsvaret: dags att öka!!!

För övrigt en riktigt stor eloge till min krassliga sambo som pallat vara hemma med två sjuka barn trots att han själv mår crap. Själv är jag tveksam till om jag hade fixat det. Man vill ju liksom bara gå in i feberdvala och sova bort dagarna när man är sjuk, och det funkar ju sissodär med två barn i huset.

Jag hade iallafall ett riktigt bra och spännande möte i Norrköping och jag är så jädra tacksam över att ha ett jobb som bjuder mig på nya utmaningar hela tiden. Riktigt, riktigt tacksam.