Småttingarna hoppade och skrattade på studsmattan, jag och mannen i mitt liv drack en kopp kaffe i solen, syrenen doftade, fåglarna kvittrade och det var så där mäktigt lugnt och tyst som det bara kan bli i ett litet torp mitt ute i ingenstans.
Just där och då ägnade jag inte en tanke åt alla VAB-ansökningar jag glömt skicka in till försäkringskassan, inte en tanke åt tvättberget som väntar där hemma, inte en tanke åt veckans jobbmöten och inte en tanke på storhandling eller dagistider.
Jag var för en gångs skull närvarande i ögonblicket och tillät mig njuta fullt ut. Jag måste verkligen bli bättre på det. Öva hårt på att leva i nuet och inte hela tiden ha fokus framåt.
Fem minuter senare hade två små lintottar krockat på studsmattan och blodet och tårarna sprutade över en sprucken läpp. Men dessa fem minuter av total sinnesro och harmoni räcker långt.
Det är sådana tillfällen som får mig att inse vad som verkligen är viktigt i livet. Pengar, karriär och prylar i all ära, men det kommer aldrig komma i närheten av att få uppleva kärlek så stor att hjärtat svämmar över.
Åh vad det låter härligt vännen! Hoppas ni får en fortsatt fin vecka :) Kram!
SvaraRadera