Mörker

Bara att konstatera faktum. Mörkret är här för att stanna, iallafall ett par månader. Idag när jag hämtade kottarna på förskolan var det kolsvart ute. Klockan 16.30. Gillar det inte.

Om man ska ut och löpa efter jobbet finns det tre val:

1. Leta upp lämplig skog med elljusspår och springa med hjärtat i halsgropen eftersom jag tror att det gömmer sig farliga män bakom i princip varje buske eller sten. Löjligt som tusan, med tanke på mitt jobb borde jag veta att risken att det står någon och lurpassar bakom en stubbe är minimal, men logik biter inget vidare på känslor.

2. Leta upp lämpligt gym och springa på löpband. Tyvärr gillar jag inte att springa på band. Jag tycker att glädjen och löpkänslan uteblir och jag fokuserar enbart på displayen som visar tiden som segar sig fram. Eftersom löpningen är minst lika mycket psykisk återhämtning som fysisk utmaning för mig undviker jag löpband i den utsträckning jag kan.

3. Ge sig ut och nöta kilometrar på upplysta cykelvägar och i bostadsområden. Inte helt kul det heller och går inte att jämföra på samma karta som en mjuk skogsstig, men denna årstid är det enligt mig ändå det bästa alternativet.

Ikväll löpte jag således runt på cykelvägar i hela Hjulsbro och Hackefors, medan kidsen var hos mormor och morfar. 7,5 kilometer som varken gick lätt eller tungt, men som fick kropp och huvud att må riktigt gött.

Gudars vad jag längtar efter soliga vårkvällar med löpning i en skog fylld av knoppande träd och kvittrande fåglar. Jag lär ju tyvärr få längta ett bra tag till..