Gaddad eller ej?!

Igår kväll på middagen hamnade jag vid samma middagsbord som ett gäng av mina äldre kollegor, företrädesvis gentlemän i dryga 60-års åldern. Över hjortfilén diskuterades ett antal olika saker, men ett ämne väckte extra het debatt: tatueringar. Samtliga av mina äldre kollegor hade åsikten att tatueringar är förkastligt och har svårt att se något vackert med denna konstart. Hyfsat bestämda på den punkten.

Jag har själv inga tatueringar och har heller aldrig varit särskilt sugen på att göra någon, men jag kan ändå tycka att det är grymt snyggt med gaddningar på andra. Och om jag kommer på det perfekta motivet att placera på den perfekta kroppsdelen kanske jag ångrar mig, who knows?!

Min käre sambo har en kärleksförklaring till våra barn tatuerad på bröstet. Det står "för alltid i mitt hjärta" på latin och barnens personnummer med latinska siffror. En sådan tatuering är ju omöjligt att ångra. Det är nog mer troligt att man ångrar den där rosen eller det kinesiska tecknet man gjorde 1997? Men vad vet jag, några tatuerade personer som vill dela med sig av sina erfarenheter? Är ni nöjda eller ångrar ni er?