Förutsättningarna var långt ifrån optimala, jag var lite för hungrig, hade fel trosor (jo, jo ack så viktigt) och lite för mycket tankar i huvudet. Jag bestämde mig redan från början för att köra ett hyfsat kort pass, 6,3 km -Åbysäckens långa spår. Redan efter första kilometern kände jag att det gick fort och lätt. Det fortsatte så, och när halva sträckan var avklarad kändes det som jag utan problem hade kunnat springa en mara utan att bli trött -vingar under skorna och totalt lyckorus!
Många löppass är "okej", en del förstås riktigt bra, vissa grymt slitiga och andra lite "mellanmjölk." Men när man får uppleva ett pass som det idag faller de jobbiga och slitiga passen i total glömska. Dagens träningskänsla ska jag leva på länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar