Bad och landet

Jo, jo att åka till simhallen med två små energikex är ju ingen större avkoppling. Jag är rätt nojjig av mig och livrädd för att kidsen ska få för sig att hoppa från trean eller prova stora vattenrutschkanan utan att jag är med på noterna, så jag står och övervakar barnpoolen med värsta falkögat. Som tur var hade jag sällskap av Lovisas mamma idag och vi kunde således hjälpas åt med spaningsarbetet. Effektivt och trevligt.

Tjejerna var förstås toknöjda med badbesöket och har redan frågat hundra gånger när vi ska dit igen. Alltså, jag har ju lite simhallsfobi. Hårstrån i duschar, plåster som flyter runt i vattnet och barnpooler med lätt gulfärgat vatten ger mig viss ångest. Jag gör dock nästan vad som helst för att barnen ska vara lyckliga, så självklart blir det återbesök inom kort, men troligtvis inte imorgon..

Efter simhallsbesöket drog vi ut till landet, så nu sitter jag här och tittar på en sprakande brasa, dricker en kopp kaffe och njuter av lugnet. Jag har sagt det förut, men säger det igen; det finns inget ställe som ger mig så mycket frid i själen som detta lilla torp mitt ute i bushen. Just love it.