Jaha. Då var det vardag igen då, iallafall för delar av familjen Sjödin-Svensson. 06.08 ringde min klocka och jag fick snällt pallra mig upp och iväg till jobbet, medan alla andra låg kvar och snarkade. Det känns ju onekligen att man varit ledig lite väl länge och hunnit vända på dygnet, för så här trött är inte normalt att vara. Jag skulle utan tvekan kunna ge en arm och ett ben för att få lägga mig i fosterställning och sluta ögonen nån timme..
Dags att hälla i sig dagens tredje kopp kaffe, hugga tag i ett PM som ska skrivas och försöka bli människa igen. Att vara ledig är uppenbarligen jobbigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar