Regn och reflektioner

VAB-pusslandet fortsätter. Jag åkte tillbaka till jobbet igår kväll och landade hemma i soffan vid 21.30. Idag jobbar P förmiddag och jag åker till jobbet efter lunch. Vi blir mästare på att pussla. På gott och ont.

Efter att vi lämnat mini på dagis trotsade jag regnet, stoppade Maja i en vagn och rullade ner till ån. Jag behövde luft och syre och jag gillar regn. Det får mig att tänka bra. Promenaden runt ån fick mig att reflektera och fundera. Jag fick bland annat tid att känna efter hur min kropp egentligen mår. Att jag blir svettig, trött och sliten av 5 km promenad tyder på att jag inte alls mår ok. Att jag inte heller har någon som helst längtan efter att träna tyder på samma sak. Under denna promenad lovade jag mig själv att vila och återhämta mig och inte pressa kroppen till något den inte vill. Det får ta den tid det tar och det ska ske utan ångest eller dåligt samvete. Kroppen skriker vila. Återhämtning. Och jag ska lyssna. Nacken ska bli bra. Tjutet i örat ska försvinna och kraften och energin ska återvända innan jag tränar igen.

Jag hann även besluta mig för att inte ha ångest över möten som måste flyttas, konferenser som jag inte kan åka på eller mail som inte hinner besvaras. Just nu ligger mitt fulla fokus på min febriga lilla tjej. Hon behöver mig mer än alla jobbrelaterade saker i världen.

Regnet smattrar mot rutan, jag sitter uppkrupen i soffan, koppen är fylld med varm choklad och jag har en febrig liten hand i min. Jag måste lära mig att vara snällare mot mig själv och sluta stressa och jaga. Jag måste inse att det räcker att göra så gott man kan.