Vi letade i jackor, byxfickor, soppåsar, i skor, på trottoaren, i väskor, i badrummet, i barnens leklådor. Och så vidare. Nyckeln var och förblev borta. Just i det läget förbannar man extra mycket det faktum att vi har lyckats supa bort nyckel nummer 1 vid tidigare tillfälle och således nu står helt utan.
Efter en timmes letande fick jag köra jaktbil till Norrköping och Patric fick avboka allt som innefattade biltransport, tex veterinärbesök. Surt.
Jaha. Ägna lunch och fikarast åt att ringa försäkringsbolag, polisens hittegods, Reijmes, bärgare och så vidare och försöka styra upp. Det mesta skulle förvisso täckas av försäkringen, men orka hålla på liksom.
På hemmaplan gav den ihärdige sambon icke upp hoppet. Och den glädjen som infann sig när Patric skickade ett mms med en upphittad bilnyckel -hurray!
Nyckeln hittades till slut i min jackärm där den hade fastnat när jag tog av mig jackan igår. Otippat. Jackfickorna hade jag ju kollat igenom 14 gånger.
Fint att finna försvunna ting. Det känns precis som jag har tjänat 4500 kronor. Rakt av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar