Gnäll

Nä. Jag orkar inte blogga. Jag orkar bara snyta min rödaslitna näsa, klämma några Ipren, snyta mig igen, hetsäta Fishermans friend och tycka synd om mig själv. 

Universums värsta man cold. Och Gud vad jag är ömklig. Fick följande kommentar från sjuåringen "snora inte så högt mamma, jag hör inte TV:n". Men snälla, kan nån tycka synd om mig? Nähä. 

Längtar efter träning. Längtar efter att känna smaken på det jag äter. Längtar efter att inte låta som Bengt Magnusson när jag pratar. Längtar efter att inte se ut som Rudolf med röda mulen. Längtar efter att känna mig pigg och lätt. Inte ha bihålorna fulla med skräp. 

Virus och bakterier. Vik hädan. NU.