Arla

Imorgon går jag upp alldeles för tidigt. Typ svintidigt. Nästan före bagaren. Och tidningssnubben. Fi fanken. 

Jag drabbas alltid av en släng ångest när jag ska resa bort från familjen några nätter. Kvällen innan är känslan alltid "låt mig stanna hemma och steka falukorv, borsta trassliga hår och hjälpa till med matteläxor". Alltid den gnagande känslan. Jag vill boa, bli hemmafru på heltid och aldrig lämna huset. Men, det är nyttigt att längta och sakna. Jag försöker intala mig det iallafall. Och det finns ju FaceTime. 

Nu sova. Nån timme eller två. Taco hej!