18 kilo

Öppnar upp veckan med lite VAB-pussel av vattenkoppigt barn. Tack mormor och morfar för att ni kammar leksakstroll, kollar på Nicke Nyfiken och steker ägg till vår lilla stjärna när vi inte riktigt får ihop livet. Ni är bäst. 

Jag behövde rensa systemet ikväll och begav mig till Vidingsjö för att löpa några varv på 2,5:an. Detta är ju i vanliga fall ett elljusspår som är väl belyst, men icke ikväll. Det var mörkt som i graven. På 2,5 kilometer lyste tre lampor. Knappt tillräckligt. Om ni fattar. Skärpning Linköpings kommun -hey jag betalar faktiskt skatt! 

I vanliga fall hade jag inte ens övervägt att ge mig in i en kolsvart skog alldeles allena. Herregud, jag är ju mer mörkrädd än lilla spöket Laban. Men ikväll hade jag ju sällskap av 18 kilo pälsdjur med svinstarkt psyke. Och hon var verkligen det bästa av sällskap. Travade lugnt och stabilt på min vänstra sida i nästan 40 minuter. Kissade två gånger, annars lämnade hon inte den hariga matten. 

Efter tag lyckades jag faktiskt släppa tanken på att det satt en potentiell våldsverkare bakom varje gran och väntade på att få överfalla mig. Istället lyckades jag njuta av tystnaden, lätta steg mot frostfrasigt sågspån och tunga andetag i uppförsbackarna. 

Tack för sällskapet Tara. 18 kilo trygghet. 18 kilo kärlek. Det gör vi om snart igen.