En av mina största idoler

Så här beskriver en av mina största idoler sig själv, och jag känner såväl igen mig i beskrivningen, vi är till och med exakt lika gamla; "Jag är trettiosju år nu. Och någorlunda mig själv. Vissa dagar. Andra dagar tillgjord. Anpassad och inklistrad. Men mest mig själv. Det har tagit sin tid. Kostat sina krig. Jag är inte framme. Förmodligen inte ens halvvägs men ändå så pass nära att jag stundtals kan uppleva friheten och det vackra med att vara jag. Det blir mitt nedslag här. Min tilltro till mig själv. Vägen hem. Tillbaka till det jag alltid vetat, bara glömt eller förträngt i allt jävla sorl. Jag skriver utifrån mig själv, vad jag känner nu. Kanske nuddar våra känslor varandra. Kanske upplever vi samma sak. Det räcker så. 

Mia Skäringer. Jag älskar dig. På riktigt. Du är modig, avskalad, ärlig och fantastisk på så många sätt. Tänker att vi nog skulle ha riktigt kul ihop du och jag om vi fick möjlighet att hänga. Prata om livet, dricka nån sliskig drink, imitera Tabita och stundtals vara allvarliga. 

Den 22 november får vi hänga. Dock inte på tumanhand, utan ihop med hundratals andra som också älskar dig. Det kommer bli bra. Jag längtar redan. Kanske den enda anledningen att faktiskt längta lite efter november. Vi ses då.