Alltså, denna hosta. Mini har legat bredvid mig hela natten och lagt av minst en kraftig hostattack i minuten. Rakt i ansiktet på mig. Det är inga små harklingar hon åstadkommer, utan här pratar vi hosta av karaktären "rysk-gruvarbetare-med-dammlunga". Jag tycker så himla synd om mitt sjuka lilla barn, men just nu tycker jag även lite synd om mig själv som sover som crap varje natt. Det känns som jag har gått från 35 år till 75 år på en vecka. Dom mörka ringarna under ögonen är inget man skojar bort.
05.20 tog Patric och Moa och flyttade ner i källaren och jag fick typ två timmar ostörd sömn. Jesus Christ så skönt. Nu pimplar jag kaffe och slänger lystna blickar ut på vårsolen. Oavsett hosta, feber och sömnbrist, idag måste vi ut och andas frisk luft och lyssna på koltrasten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar