Syskonkärlek

Jag får väl lov att erkänna att det är mer vanligt förekommande med nyp, knuffar och retsamheter än spontana pussar och kramar mellan mina två små gryn. Att det bara är 14 månader emellan dem gör att konkurrensen är rätt så stor och lägg där till att båda två är galet envisa och i princip alltid vill ha sin vilja igenom -som upplagt för syskongnabb. Man märker dock att, även om dom bråkar så att hårstråna ryker och tårarna sprutar, uppskattar varandra riktigt mycket, inte minst som lekkamrater. En av de stora fördelarna med att ha barn tätt.

Idag när vi skulle åka från landet kläckte storasyster "mamma, jag älskar Moa trots att hon är jättekladdig runt munnen, jag kan pussa bort chokladen". Finaste ungarna i världen, vad vore livet utan er?