Förlorad

Jag har alltid tänkt att den dagen jag äger ett par Foppatofflor -den dagen är jag förlorad. No offence alla ni som redan har dessa plastskor i er ägo. Jag förstår mycket väl att dom kan vara praktiska och fylla sin funktion, och som en vän till mig hävdade "jag går max till tvättstugan med Foppatofflor, och då kan det väl vara hänt. 

Jag tror min stora aversion grundar sig i den överdosering av Foppatofflor jag tvingas utstå på våra campingsemestrar. Då bär folk dessa skor till allt; bikini, klänning, kostymbyxa, träningstights, speedos, fucking frack om det så skulle vara plagget för dagen. Utan pardon. Gärna i grälla färger dessutom, neongrönt och cerise verkade vara årets Foppa-färg. Iallafall på Öland. Och där gick jag i mina Havaianas flip-flop med skavsår mellan tårna, men vägrade konsekvent köpa Foppa-kopia för 59 spänn i snabbköpet på campingen. 

Men idag kom min kära sjuåring hem med en present. Hon och pappa hade passerat en reakorg med skor. Och köpt morsan ett par Foppa. Med solrosor. Herregud. Är jag förlorad för alltid nu?