Igår kväll när jag kom hem från Stockholm sa Moa "mamma idag grät jag på dagis för att jag längtade så himla mycket efter dig". Kamboom. Det dåliga samvetet kom farande som en stenhård uppercut. Jag tog därför mitt förnuft till fånga, lämnade mail- och pappershögar åt sitt öde, och checkade ut tidigt från office. Gud så rätt! Och gud så skönt att hämta barnen på förskolan när det fortfarande är fullt med kids där, inte bara mina två som står i en vattenpöl på gården och undrar när dom får gå hem... The beutiful life of heltidsarbetande småbarnsförälder, man känner sig sällan tillräcklig...
Barnen och jag svischade ner på stan, hängde runt i leksaksaffärer och spanade på julklappar. Hade jag fått en krona för varje gång ungarna sa "och så önskar jag mig en sån här" hade jag varit rik vid det här laget. Och hade dom fått en krona för varje gång jag sa "det kan ni önska er av mormor/morfar/farfar" hade dom också blivit rätt täta...
Vid hann även möta upp mormor för en fika och frisering av småttingarnas kalufser. Maja har varit oroväckande lik Jonatan Lejonhjärta sista veckorna, så det var verkligen hög tid för en makeover. Dom blev superfina och skötte sig exemplariskt. Hot respektive löften om tomtens eventuella besök den 24 december är ett trumfkort som ska nyttjas ofta. Det biter iallafall bra på mina barn:-)
Nu vankas det smörgåstårta och säsongspremiär av favoriten "På spåret". Hurray! Och helt plötsligt blev jag 75 år. Lika bra att köpa inneskor med mjuk sula och beställa en helårsprenumeration på "Året runt" direkt. Just sayin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar