Vårtor och piller

Imorse när jag väckte Maja tittade hon sömndrucken upp från kudden och kläcker som dagens första mening: "mamma, du har fått en vårta på näsan". Trumvirvel och fanfar för hennes förmåga att snappa upp detaljer, trots morgongrus i ögonen. 

 "Det är ingen vårta, det är en finne". Hävdar jag med bestämdhet. 

"Det spelar ingen roll, det ser ändå ut som en vårta". Oh happy days. 

Det är så skönt att omge sig med uppriktiga personer som inte tvekar att berätta sanningen. Så idag har det varit jag och min pomperipossa-näsa. Och vi har väl haft det hyfsat. 

Pomperipossa 

Så hyfsad är dock inte min lilla nysydda böna som fick gå hem från skolan med feber och smärta. Hon är onekligen rätt mörbultad, men gnäller inte i onödan. Men som mamma vet jag, att när hon tackar nej till Calippo, sandwich och dajmstrut, då mår hon inte bra. Så, ett samtal till 1177 som skickade upp oss till US igen och efter diverse prover och läkarkoller blev det en hästkur antibiotika utskrivet. Fem tabletter tre gånger om dagen -önska mig lycka till med att locka i den lilla smakkänsliga 15 tabletter per dag... 

Bli frisk nu lilla unge, mitt hjärta går sönder av att se dig ha så ont.