Blodbad

Ja. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Jag fick ett samtal från barnens körfröken som meddelade att Moa trillat på en docksäng och fått ett jack i läppen som nog behövde kollas upp. 

Sååå. Ilfart till kören. Plocka upp en ledsen tjej med blodet sprutande. Försöka lösa hämtning av andra barn vi skulle haft med oss hem och dessutom hämtning av storasystern. Tack och lov för omtänksamma vänner! 

Swisha in på Berga vårdcentral som trollade fram en söt sjuksköterska på 1 minut. Hon tittade på läppen och konstaterade direkt att vi behövde åka till akuten. 

Sagt och gjort. Upp till akuten. Vi satt i väntrummet i fem minuter, sen fick vi träffa sjuksköterskan David. Lite kontroller och prover och undersökning av två olika läkare, som konstaterade att såret skulle behöva sys av en specialist. Käkkirurgen hade dock gått hem för dagen, men var på plats igen efter en halvtimme -redo att leverera. 

Fantastisk läkare. Bedövning. Rengöring. Åtta snygga stygn. Tapper sexåring. 

Idag lyfter jag på den högsta hatten för svensk akutsjukvård. Fy fasen så grym. Kompetent personal, hög servicenivå och med ett tydligt barnperspektiv. Dom såg och pratade med Moa -inte med mig. Precis så som det ska vara! 

Tacksam över att kunna få vård i världsklass fem minuter hemifrån. US i Linköping, hurra för er idag! Och hurra för min tappra sexåring som inte sa knyst när bedövningssprutan med obscent lång nål togs fram. Hon bet ihop käkarna och väste "kör bara". My girl.