Men några gånger har jag tränat med min käre sambo, som enligt mig (och många andra) är en formidabel PT. Sen är det nog inte optimalt att ha sin sambo som personlig tränare. När han säger åt en att göra 10 explosiva upphopp till, när mjölksyran redan sprutar ur öronen har man ju god lust att vråla: "jag gör det bara om du plockar ur diskmaskinen och plockar upp dina jävla strumpor från sovrumsgolvet". Det blir lätt lite för personligt.
Idag körde jag dock ett PT-pass för min andra hälft, tillsammans med min vän och kollega Helena. Par-PT. Satan i gatan så jobbigt det var. Fokus idag var benträning och jag var galet nära att få upp lunchbiffen jag tryckte i mig på Jensens Böfhus sex timmar tidigare i papperskorgen. Han vet hur man pressar folk att ta i det där lilla sista. Flytta gränserna. Och göra fem repitioner till trots att man inte orkar.
Det mina vänner är vitsen med att skaffa sig en duktig PT. Dom plockar effektivt bort dig ur bekvämlighetszonen. Glöm det där med att bolla med samma vikter år efter år och samma övningar vecka efter vecka. En duktigt PT får dig att utvecklas och ta sjumilakliv framåt med din träning. På ett sätt du troligtvis inte trodde var möjligt.
Dyrt säger vissa. Välinvesterat säger jag. Våga prova PT. Våga kliva ur komfortzonen. Det är då utvecklingen kommer att ske och träningen blir dessutom hundra gånger roligare.
Och det behöver absolut inte vara på nivån "få-upp-lunchbiffen-i-papperskorgen". En duktig PT besitter även förmågan att flytta gränser i skräddarsytt tempo. Helt utifrån klientens förutsättningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar