Pyntadet innebar förvisso också svett, men fan inga endorfiner. Stakar som vägrade lysa, sladdar till adventsstjärnor som var för korta och mossa som smulade. Värdelöst. Det där med fix och pynt är verkligen inte min grej. Det är bara att tugga i sig att jag aldrig kommer bli nån Leila Lindholm. Men nu sitter iallafall stjärnan på plats i köksfönstret, alla grannar kan pusta ut.
Nu ska jag svulla pepparkaksdeg. Kavla och grädda känns överkurs. Ändå degen som är godast! So long.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar