Hiss och diss

Jag är inte den som går igång stenhårt på julmat. Jag har liksom aldrig förstått själva grejen: laga massor vardagsmat (köttbullar, prinskorv, omelett) och släng ihop allt på en och samma tallrik, komplettera med lite mer sällsynta maträtter (typ sylta och sillsallad) som du inte äter så ofta, troligtvis för att du inte gillar det överdrivet mycket, och vips har du ett komplett julanrättning. 

Om jag ska göra en hiss- och disslista över julmat, så ser den ut som följer i min  värld: 

Hiss:

1. Gravad lax med hemgjord hovmästarsås. Och firren ska förstås också vara hemma-gravad. Denna anrättning är så nära sushi man komma på julbordet, och sushi är ju en av mina älsklingsrätter all time. En klar hiss. 

2. Revbensspjäll. Tjocka, dränkta i färsk ingefära och nån honungs/siraps/-marinad. Mycket fint. Och proteinrikt. 

3. Ägghalvor med räkor, rom och majonäs. Ägg är ju ett livsmedel som tillhör standardutbudet i det Sjödinska hemmet, men att få äta lyxvarianten är alltid lite extra härligt. 

Diss: 

1. Kokt tunga. Min käre sambo har stor förkärlek för dopp i grytan -en helt obegriplig företeelse om ni frågar mig. I detta jolmiga spad brukar det, bland annat, återfinnas kokt tunga. Seriöst. Jag kommer aldrig ens överväga att äta upp någon stackars ko:s smaklökar. 

2. Sillsallad/Rödbetssallad. Alltså dessa chockrosa majonäsröror med odefinierat innehåll som varje år åker in och ur kylskåpet hundra gånger eftersom ingen äter av dom. Men lik förbannat köper man det år efter år. 

3. Janssons frestelse. Gillas skarpt av många av julfirarna i vårt hem, själv kommer jag aldrig förstå grejen med att paja en riktigt god potatisgratäng med ansjovis -why???