Ut med det gamla

God morgon och välkommen 2015! 

Vi stängde ner 2014 tillsammans med underbara vänner och sjukt mycket god mat. Helt klart en värdig avslutning på ett rätt så intensivt år. Och båda kidsen hängde i till tolvslaget. Imponerande. 

Nattugglorna är dock inte kvittrande glada idag, minus på sömnkontot innebär ofta att barn antar en lätt gnällig och känslig sinnesstämning. Typ bryter ihop om man råkar lägga för mycket smör på frukostmackan. 

 

Jag avger av princip aldrig några nyårslöften men när vi pratade om nyårslöften härom dagen sa min äldsta dotter "du kanske kan träna på att prata lite mindre under nästa år mamma, du pratar vääääääldigt mycket". Okej. Jag ska jobba på det. 

2015. Bjud mig på ett stressfritt, friskt, roligt, kärleksfullt och lagom utmanande år. Tack på förhand. 

Klockan 00.03. Är barnet verkligen vaken? 

Nyårs-fys

Nyårsträning med ett grymt gäng vänner -troligtvis det allra bästa sättet att inleda årets sista dag på. 

Och eftersom det var årets allra sista träningspass tror jag vi allihop gav lite extra. Tryckte på lite hårdare. Ignorerade mjölksyran. Och peppade varandra. Träning när den är som bäst! Och avslutningen på löpbandet med den så kallade "döden" blev någon form nyårs-crescendo. Jesus Christ. 

Nu ska jag kanske påbörja "sanering" av villa. Det kommer ju liksom middagsgäster om 2,5 timme, och det skulle väl vara trivsamt om vi slapp äta oxfilén omgiven av smutstvätt och frukostdisk. Go, go, go! 

Är det party eller?

Klockan 08.20. Paljettklänning och klackskorna är på. Håret är spayat med guldspray. "Men när kommer gästerna egentligen????". 

Musslor och fin-öl

Jobbat! Inte svårt att få parkering idag heller. Folk tar julledigheten på stort allvar -mycket bra. Själv var jag latast i kommunen och tog hissen fyra trappor upp till kontoret (händer i princip enbart när jag slitit av mig hälsenan eller har svårt ryggskott). Men hey, min matlåda var faktiskt rätt tung idag, så döm mig inte alltför hårt. 

Tränat! The beutiful life of hemmaträning. Körde igenom den nya body pumpen, närmare bestämt nr 92. Fullt ös på tv:n och fullt blås på skivstången, det lär kännas imorgon. Och det är alltid lika intressant att träna med två kids springandes runt benen: "mamma, flytta på dig du förstör askungens bal" "mamma jag är kissnödig" "mamma Moa kletar tuggummi på fönstret". Unt so weiter. Men jag körde igenom hela koreografin, bortsett från triceps. Bra där Stina Sjödin. Och Askungens bal fick genomföras i sovrummet istället. 

Varit på lokal och ätit musslor och druckit fin-öl i väldigt fint sällskap. Min storebror och min ybersöta svägerska är i stan och vi fick en vuxendate på Da Klomp ihop. Väldigt, väldigt trevligt! Och detta etablissemang, som numera även är med i White guide, rekommenderas starkt! 

Risigt

Äta ris med fyra barn på resturang -hmm, det lämnar onekligen vissa spår. Ägarna gav oss onda ögat när vi gick och jag har full förståelse för detta. Dom stackarna lär ju behöva sanera lokalen i nån timme eller två. Själv är jag mest glad över att det inte var mitt köksgolv som besudlades med ris och kebabkött. Sympatiskt va?

Annars då? Jobba. Paus för lunch och Tingeling. Jobba igen. Väldigt lugnt på kontoret idag=jag kan bocka av rätt mycket från min "to-do-list". Det är det bästa med att jobba i mellandagarna. Tveklöst. I övrigt är det rätt trist när korridorerna ekar tomma. 

Blodsmak

Träning idag. 45 minuter tabata-intervaller med PT-Charlie. Han är typ 23 år, stark som en oxe, pigg som en iller och hård som granit i kroppen. Tuggar typ i sig kettlebells och råa ägg till frukost. Jag är 36,5 år och trött som en gammal uttjänt ridskolehäst. 

Fy f-n så jobbigt dagens pass var. En veckas chartersemester toppat med en julhelg gör ju inte direkt underverk med fysiken. När min svett antar en ton av knäck och ischoklad vet jag att det gått ett steg för långt. 

Men tack käre Charlie för dagens drabbning. Jag ville kräkas i närmsta papperskorg och skrika att åt dig att sluta vara en sån slavdrivare. Men 45 minuter senare ville jag kyssa din panna för att du fick mig att ta i så att hjärtat nästan hoppade ur kroppen. Du är grym. I dubbel bemärkelse. 

Hiss och diss

Morgonens hiss: varm choklad och leverpastejsmacka i soffan framför "Americas funniest homevideos"

Morgonens diss: 21 minusgrader och utedass. Inte en helt klockren kombination. Frostskador på dom piffiga små skinkhalvorna är ett faktum. 

Jullov in it's best

Sova länge. Dricka kaffe. Skotta snö. Köpa nya tefat. Äta belgisk våffla. Hänga i pulkabacken. Ta en kärringvil. Läsa några bloggar. Fundera över framtiden. Koka gnocchi och hyvla parmesan. Dra runt i myskläder. 

Klockan är helt oviktig, vi har inga jobbmöten eller dagistider att passa. 15 minusgrader och snö och Finspångsskogarna är vackrare än någonsin.  

Jullov när det är som bäst. 

10 år senare

Ingen har väl kunnat undgå att det idag är tio år sedan flodvågskatastrofen inträffade. En dag som förändrade väldigt många människors liv för alltid. 

Två dagar innan tsunamin svepte in över Asien lämnade jag och min dåvarande pojkvän Phi-Phi Island, och reste vidare till Vietnam. Vi lämnade de vita stränderna och de vänliga människorna bakom oss, och kunde inte ens i vår vildaste fantasi föreställa oss hur det skulle se ut på denna ö två dygn senare. 

Vi följde nyhetsrapporteringar från Kao Lak och Phi Phi, men kände knappt igen oss. Hotellen var jämnade med marken,naturen helt förändrad och överallt bilder på förtvivlade människor som i vild panik sökte efter sina nära. 

Ibland är marginalerna små. 48 timmar tidigare hade jag vandrat runt bland longtail-båtarna, ätit pad-thai på stranden och tsunami var fortfarande ett helt okänt begrepp för mig. Två dygn senare hade semesteridyllen förvandlas till en skräckens plats. 

Tio år har passerat, men för många människor är saknaden fortfarande ofantlig. Barnhänder man tappade greppet om i vattenmassorna, älskade familjemedlemmar som man aldrig fick ta farväl av. Idag går alla tankar till er. 

Sanna Lundell skrev en otroligt viktig krönika i Aftonbladet idag som jag väljer att citera nedan. 

"Tio år senare är den här dagen fortfarande skör. En dag nära de döda. De som gått före oss, som påminner oss om att allt är ändligt, att vi borde stanna upp och se det vackra, se det vi har och dela med oss av det."

"I Syrien har cirka 200 000 personer dött i den här pågående katastrofen. Det är nästan lika många som dog i tsunamin. Några få av de som flytt det här kriget har fått asyl här i vårt land, ändå tycker 14 procent av svenskarna att det är för många. Det är en ny katastrof."

Stanna upp och tänk över vilket Sverige du vill leva i framöver. Och stanna även upp och njut av allt det vackra och det du har omkring dig. Livet är inte oändligt för någon. 

Vitaminer

Träningsdate med saknad vän och våra respektive barn: check. Kisspauser och skvaller blandades med bicepscurls och armhävningar. Bra kombo! 

Annandagslunch hos mamma och pappa: check! Och för första gången på länge återsåg jag lite vitaminer. Perfekt dessert när man levt på fläskspäck och feta korvar sista tiden. 

Röjt runt på mellandagsrean: check. Jag, mamma och moster Inger rev runt bland prissänkta kläder och morfar tog barnen till Flygvapenmuseet. Bra uppdelning! 

Nu blir det kebab. Det är ju synd att bryta fett- och proteinfrossan alltför abrupt. 

Hiss och diss

Jag är inte den som går igång stenhårt på julmat. Jag har liksom aldrig förstått själva grejen: laga massor vardagsmat (köttbullar, prinskorv, omelett) och släng ihop allt på en och samma tallrik, komplettera med lite mer sällsynta maträtter (typ sylta och sillsallad) som du inte äter så ofta, troligtvis för att du inte gillar det överdrivet mycket, och vips har du ett komplett julanrättning. 

Om jag ska göra en hiss- och disslista över julmat, så ser den ut som följer i min  värld: 

Hiss:

1. Gravad lax med hemgjord hovmästarsås. Och firren ska förstås också vara hemma-gravad. Denna anrättning är så nära sushi man komma på julbordet, och sushi är ju en av mina älsklingsrätter all time. En klar hiss. 

2. Revbensspjäll. Tjocka, dränkta i färsk ingefära och nån honungs/siraps/-marinad. Mycket fint. Och proteinrikt. 

3. Ägghalvor med räkor, rom och majonäs. Ägg är ju ett livsmedel som tillhör standardutbudet i det Sjödinska hemmet, men att få äta lyxvarianten är alltid lite extra härligt. 

Diss: 

1. Kokt tunga. Min käre sambo har stor förkärlek för dopp i grytan -en helt obegriplig företeelse om ni frågar mig. I detta jolmiga spad brukar det, bland annat, återfinnas kokt tunga. Seriöst. Jag kommer aldrig ens överväga att äta upp någon stackars ko:s smaklökar. 

2. Sillsallad/Rödbetssallad. Alltså dessa chockrosa majonäsröror med odefinierat innehåll som varje år åker in och ur kylskåpet hundra gånger eftersom ingen äter av dom. Men lik förbannat köper man det år efter år. 

3. Janssons frestelse. Gillas skarpt av många av julfirarna i vårt hem, själv kommer jag aldrig förstå grejen med att paja en riktigt god potatisgratäng med ansjovis -why??? 

Modigt

Juldagen. Lite som en dag efter en stor fest, luften går liksom ur en smula. Man står där med granbarr under strumporna och mängder av sönderrivet julklappspapper och undrar vad som hände. 

Vi har dock haft en riktigt behaglig juldag, hängt på landet och spelat julklappsspel, käkat rester, byggt julklapps-lego och dessutom gått hårt på allt julgodis som blev över. Aladdinaskar, marsipandjur, skumtomtar, Dumle, tryfflar och så vidare. Vi ligger ju inte direkt minus på kolhydratskontot. 

Vi drog in till stan framåt kvällen, det vankas nämligen jakt för delar av familjen imorgon och då måste man hem och vårda vapen och putsa kängor. Jo jo. 

Vi hann även styra upp en spontan gymdate med vår käre vän Emil och det var ju galet skönt att få skaka ner köttbullar och pepparkakor lite grann. Kidsen hängde med och körde hinderbana under tiden, funkar utmärkt. Dom behövde också löpa av sig lite.  

Hela familjen var rörande överrens om att vi inte ville ha något julliknande till middag, så det blev spagetti Bolognese som intogs framför filmen "modig". En riktigt favvo-rulle för såväl barn som vuxna. Underbart när hjälten i filmen är en stark och modig tjej! Mer sånt. Mycket mer sånt. 

Julafton

Ja. Och det blev jul även i år, den halvrisiga granen till trots! 

Som traditionen bjuder så firades julen ute på landet. Tänk: laga mat på vedspis, elda i öppna spisen, bära ved och snubbla till utedass i mörkret. Väldigt mysigt och rätt så mycket back to basic -särskilt när vattenpumpen fryser. 

Som vanligt riktigt mycket god mat, i år med inslag av vilt, hjortar och vildsvin och nåt halvvilt lamm återfanns på faten. Och dessutom lax, sill, revbenspjäll, omelett, ägghalvor, köttbullar, julkorv, ostar, mandelmusslor med färska hallon och grädde. Och så vidare. Vi gick inte direkt hungriga från bordet..

Innan vi gick bananas bland fett och proteiner var det även släktfejd i lerduveskytte. På bilden ser ni moster Inger 70 plus, gå loss med bössan. Uppfriskande! 

Tomten hade som tur var fixat GPS-koordinaterna till Finspångs mörkaste  skogar och barnen hade uppenbarligen varit riktigt snälla i år- herregud så mycket fina julklappar! Tack alla! Och jag gick inte lottlös jag heller, svinsnygga träningskläder och ett maffigt kit från Biotherm. Märkligt, med tanke på att vi inte skulle köpa några julklappar... 

Summa summarum: En himla härlig julafton med alla beståndsdelar jag önskar: god mat, lyckliga barn och gemenskap över generationsgränserna. 

Jag känner stor tacksamhet över att jag och min familj får fira jular som denna och att vi har så många fina människor omkring oss att dela den med. Jag sänder samtidigt varma tankar till alla de människor som tvingas fira julen i ensamhet och till dem som inte har möjlighet att ge sina barn en julafton fylld av förväntan, prassliga klappar och ett välfyllt julbord. Det är ju som bekant långt ifrån en självklarhet för alla. 

Fulaste granen

Jag har klarat av det sista jobbmötet på huvudkontoret för i år och checkat ut på jullov, whoop whoop! 

Eftersom vi alltid jobbar med lång framförhållning i familjen Sjödin/Svensson gav vi oss ut på jakt efter den perfekta julgranen idag. Dagen före julafton alltså. Slut. Överallt. Ska man bli förvånad? Nope. 

På Bauhaus i Norrköping hade dom dock några riktigt sorgliga rackare kvar. Killen som hjälpte mig att välja ut den minst krockskadade granen var bedrövad för min skull och lät mig få busken för en hundring. Han skickade dessutom med ett paket glitter på köpet. Tack Max på Bauhsus för pepp och utmärkt service! 

Maja konstaterade att "de ser ut som granen har en sjukdom på överkroppen". Ja, den är onekligen lite mager över bringan. Vi får helt enkelt strössla den med kulor och glitter så blir det nog ok. Det lär ju bli jul oavsett.. 

Fick visst feeling

Dagen i koncentrat: 

• jobbat. Det regnar ju onekligen in lite mail och frågor under en veckas frånvaro. Bara att beta av. Kul att träffa kollegorna igen, vi var dock en decimerad skara, då ett stort gäng har redan checkat ut på jullov. 

• kört ett pass på gymet och konstaterat att man inte alls blir stark av baguetter och glass -möjligen kvick i löpfoten men icke särskilt stark i frivändningarna. Men skönt att få svettas lite innan man träder in i den stora julfrossan. 

• rusat runt i fixat julklappar -samma panik varje år, och då köper vi ändå väldigt få klappar. Lite smått åt kidsen (dom får ju sin beskärda del från övriga släkten ändå) och de vuxna får välgörenhetsklappar -typ en get eller några matkassar till Stadsmissionen. Men det ska ändå fixas. Ja, jag köper ju ingen fysisk get, men det utgår jag från att ni fattar. 

• överträffat mig själv och bakat två sorters kakor, sirapssnitt och havrekakor. Gudars så husmoderligt. Jag fick visst feeling. 

• strykt och packat julaftonskläderna och dessutom packat ungefär ytterligare en miljon saker. 

Julefrid -stilla ro och frid. Säger vem? 

Onda ögat

Såhär ser man ut om man har irit eller regnbågshinneinflammation som det också heter. Ett hyfsat rött öga med universums största pupill. Visste man inte bättre skulle man kunna misstänka att denna man provade annat än mini-disco och öl på semestern.. 

Ögat måste dessutom behandlas med två sorters droppar en gång i timmen dygnet runt - i en veckas tid. Djupsömn? Nä. Glöm det. 

Och käre sambo, nästa gång kanske du inte ska vänta sååååå länge innan du går till läkaren och får hjälp. Läkare har ju i regel koll. Och medicin. Och kan sätta en diagnos. Just sayin. 

Ernst

Snacka om att skifta fokus. Från badtofflor och glass till julkorv och knäck över en natt. Onekligen lite märkligt. 

Julen i detta hus är utan tvekan Patrics show -jag spelar statist eller möjligtvis en väldigt obetydlig biroll, provsmakar en köttbulle och köper julservetter. Typ. 

Så, min kära sambo fick julfeeling efter sitt sjukhusbesök och satte igång att salta ur sill, grava lax, göra julkorv (på riktigt alltså, tanken att göra egen korv har ALDRIG föresvävat mig), steka köttbullar och göra marsipangodis. Lite som att Ernst Kirchsteiger flyttat in i mitt hem. Inte mig emot. 

Själv skapade jag julfeeling genom att dra på mig dubbla tights och tre lager på överkroppen och ge mig ut och springa  i ishalkan. Om man blir stark av att äta glass, chips och baguetter under en veckas tid? Ja. Tydligen. Löpsteget flöt riktigt bra och av någon outgrundlig anledning tycker jag alltid att jag springer bättre och snabbare i mörker. Väldigt skön runda! 

Nu blir det lussekatt och soffhäng. Det är ju ändå fjärde advent och vilodagen ska faktist alltid helgas. Så det så. 

Borta bra...

Från serranoskinka till julskinka. 

Från shorts till täckjacka. 

Hemma igen. Och borta bra, men hemma bäst. Iallafall ur några aspekter:

• att gå sova i sin egen säng. Jag kommer inte att sakna de stenhårda spanska sängarna. Liggunderlag framstår som lyx i jämförelse. 

• att få dricka svenskt bryggkaffe. Jag vet inte vad spanjackerna har för smaklökar när det kommer till kaffe, vi köpte tre olika sorters bryggkaffe, samtliga smakade pappersmassa och trolldeg. 

• att få krama dom vi saknar. Typ katten och mormor och morfar! Min kära lillasyster är också saknad, men befinner sig i Hong Kong/Thailand -ja i Asien nånstans, så henne får jag inte krama än på ett tag.. 

Nu ska jag åka och storhandla julmaten medan barnen åker till mormor och morfar och klär granen. Min käre sambo har ett krånglande öga och fick akuttid på sjukhuset. Svensk sjukvård. Känns tryggt. Ett samtal och han fick komma en kvart senare. 

Morgonpiggt

På väg till hotellgymet klockan 07.00 och jag kan, något förvånat, konstatera att halva hotellet varit uppe och paxat solstolar. Seriöst, ställer folk klockan på 05.00 för att kunna säkra den bästa platsen i solen? Jag trodde i min enfald att detta var en skröna. Ta semester god damn it! 

Och ja, jag ställde klockan på semestern idag. Detta enbart på grund av att jag får krupp av att sitta stilla på ett flygplan i sex timmar och behöver grunda med lite mjölksyra för att klara av den pärsen. Sista träningspasset i shorts på ett tag skulle jag tro...

Idag far vi hem. Och jag kan konstatera att det varit en fantastisk vecka. Tack Teneriffa. Tack finaste familjen -ni är bästa sällskapet! Nu är jag redo för lite snöslask och mörker igen! 

Bimbo

Okej att jag är en av Sveriges mest otekniska personer -men att få Bimbo uppkört i ansiktet bara för att jag inte riktigt får koll på den spanska brödrosten känns inte helt fair. 

Jag sprang för övrigt ihop med en kackerlacka tidigare idag. Då blev jag möjligtvis lite bimbo och skrek höga falsettskrik av typen "jag döööör". Men vad fan, dom är ju sjukt opålitliga dom små rackarna. Och snabba. Och väldigt rädda för svenska bimbos. 

Semesterläsning

Semesterlektyren this far: 

Dessutom plöjde jag Kepplers "Stalker" på i-paden i ett rasande tempo. Galet bra! Läs den. Pronto. 

I övrigt: Morgan Allings självbiografi är överraskande stark, helt klart läsvärd. Får mig dock på jobbtankar, och är kanske därför inte den optimala semesterboken. Men ack så viktig. 

Måns Kallentoft har aldrig varit nån stor favorit för mig. Jag gillar förvisso att böckerna utspelar sig i min hemstad, men jag har lite svårt för dealen att dom döda "pratar" i vartannat kapitel. Dock  angeläget tema i denna bok, så den får en trea. 

Sofie Sarenbrandt funkar definitivt som lättsmält underhållning vid poolen. Deckare of course. Och denna utspelar sig på Yasuragi -vilket är ett riktigt favvo-place of mine, vilket gav boken en extra twist. Stark trea. 

Underbart att hinna läsa. Känns mer sunt än att plöja Netflix varje kväll på nåt sätt.  

Oförsvarligt

Glider ner i magsäcken i oförsvarligt stor mängd: serranoskinka. Har alltid älskat detta. Älskar det ännu mer nu. Och det här är ju verkligen skinkans förlovade hemland, jag vill köpa med mig en 6 kilos rackare hem, inklusive svart klöv och stor benpipa, men tror tyvärr att den blir svår att pressa ner i resväskan bredvid smutstvätt och solkräm. 

Drickbart som rinner ner i strupen i oförsvarligt stor mängd: 

Fanta zero citron och på andra plats Cava. Alltså denna fanta -varför finns den inte i Sverige? Så. Himla. God. Och riktigt god cava kostar ju marginellt mer än mjölk. Varför då välja mjölk? 

Plats som besökts oförsvarligt ofta:

Offentliga toaletter. Jag lovar att jag har sett minst ett 70-tal olika offentliga toaletter under denna resa: på bensinmackar, i köpcentrum, på restauranger, på stranden. Och så vidare. Vår minsta stjärna lider ju av någon sorts syndrom av typen "finns-det-dåliga-kissmöjligheter-blir-jag-superkissnödig-direkt. Och man kan ju inte uppmana det lilla livet att springa ut i havet och tömma blåsan varje gång. 

Väderfenomen som förekommit oförsvarligt ofta:

Molntäcke. Fint väder första timmen på morgonen, sen ett rätt tjockt täcke av moln fram till klockan 17.00, och därefter sol igen. Men hey, ligga och pressa vid poolen insmetad i kokosolja är inte riktigt vår kopp te ändå, så vi har inte lidit av detta. Jag överhörde dock ett samtal mellan två förtvivlade svenskor som övervägde spraytan/intensivt solande i solarium innan de åkte hem. På bredaste småländskan "herregud man vill ju vara frääääsch och bruuuuuun, jag har ju inte betalat 7000 för att komma hem som ett lakan". My god. 

Molntäcke. Bra för den med fräknig och känslig hy. Typ mig. 

Frost i mustaschen

Så kom täckjackorna ändå till användning! Utflykt upp till vulkanen Teide, som är typ 3000 meter hög, och däruppe blåste det halv storm och temperaturen låg på stabila sex plusgrader.

Vulkan alltså, eller bulkan som barnen enträget hävdar att det heter. Ett jäkligt häftigt landskap, det känns lite som att befinna sig i nån dålig star wars-film. Det var dessutom väldigt häftiga serpentinvägar för att ta sig dit, vilket satte den något höjdrädda chaufförens psyke på prov. Men vi kom upp och ner -utan större missöden. Och fick lite höghöjdsträning på köpet -jädrar vad jag kommer löpa snabbt nu! 

 

Tapas på ballen

Jag tog ett varv till hotellgymet och när jag kom hem hade mannen i lägenhet nummer 16 lagat tapas och dukat upp middag balkongen. Räkor, aioli, baconlindade dadlar, serranoskinka, ostar, bröd och cava. Fasen den där mannen i nummer 16 han kan han. Ett riktigt bra resesällskap, möjligen lite hetsig i trafiken, svär på spanjorer som byter fil utan att blinka och GPS:er som inte funkar. Men det kan jag leva med. Det känns liksom lite spanskt det med. 

Annars då? Jo tack! Roadtrips med vår lilla hyrbil -idag till Fanabe, igår upp i bergen och till Los Gigantes. Hänger vid poolen och på balkongen som riktiga charterresenärer. 

Vädret? Som svensk midsommar, sol och moln om vartannat. Nåt regnstänk. Stabila 20 grader. Ingen overall. Inga galonisar. Som Moa glatt konstaterade imorse. 

Hinna...

Sova länge. Äta sjuka mängder serranoskinka och manchego. Läsa svinbra bok (Stalker av Keppler). Göra roadtrips upp i bergen. Dricka cava. Gå på minidisco. Njuta av sol. Störa sig på högljudda engelsmän. Plaska i poolen. Fascineras över tyskar i för små speedos. Sitta på balkongen och dricka kaffe. Strosa på strandpromenaden. 

Hinna tänka. Hinna umgås. Hinna prata. Hinna njuta.

Vi har det bra. Oförskämt bra. 

Bytt är bytt

Bytte det här: 

Mot det här: 

Bamse är på plats: 

Palmerna finns precis utanför balkongen: 

 

Och vi har det utmärkt! 

WiFi verkar dock funka sådär, så min närvaro här på bloggen blir troligtvis soporadisk. Nyttigt att ta semester även från internätet ibland! 

So long från charterland!