På väg därifrån ringde Johanna och bjöd in oss på lördagsmiddag. Pirre hade slitit av sig halva pekfingret i en fräs (vad nu det är) och befann sig på akuten. Och Johanna som stått och bakat Per Morbergs hamburgerbröd och laddat upp för värsta grill- och myskvällen stod helt plötsligt utan vuxet sällskap. Klart att man ställer upp:-)
Fantastisk mat, fantastiskt sällskap i fantastisk miljö. Älskar verkligen deras hus på landet. Och Pirre kom hem vid 21-hugget, ett halvt pekfinger fattigare men ganska glad av lugnade medicin. Ta det lugnt med fräsandet gott folk, det kan sluta illa annars.
Ursch vad otäckt! Fingret alltså... Hamburgarna såg inte det minsta otäcka ut, utan väääldigt smarriga. Kram mary
SvaraRadera