Att låta hjärnan flyga fritt

Löpning idag. Det var ett tag sedan jag körde en "vanlig" runda, dvs. inga intervaller, backträning eller andra påhitt.  Springa för att njuta, låta benen trumma på och lungorna fyllas med syre, utan tidtagning, utan press -lyssna på kroppen och köra utifrån dagsform. 

Åbysäcken blev min destination för dagen. Jag älskar spåren där, fina skogsstigar, lagom kuperat, lite folk och många olika längder att välja mellan. 

Och någonstans, efter en dryg kilometer, när pulsen är jämn, tempot är rätt och kroppen stark kommer hjärnan in i bilden.   Knackar på och frågar försynt "hörru Stina Sjödin, ska vi ta och lösa dom där frågorna du har gått och grubblat på i veckan? Det där som skvaver och som gör att du pressar käkar på natten och  vaknar med spänningshuvudvärk?" 

Och medan fötterna flyger över knotiga rötter och benen plöjer genom ängar fyllda med sommarblommor löser jag den ena frågan efter den andra. Slutklämmen på bröllopstalet faller på plats. En jobbfråga som jag grubblat över känns plötsligt lättlöst. Jag fattar beslut om att tacka nej till en förfrågan jag fått och jag formulerar idéer inför helgens toast-uppdrag. 

Ni förstår poängen. Löpning är att släppa hjärnan fri. Löpning gör dig inte bara till en snabbare människa, den gör dig även så mycket klokare.