Förvirrat

Idag har kidsen börjat på skogslek, typ orientering-light. Inte kompass, men väl  karta och obanad terräng. Moa, som är en bekväm liten själ, undrade om hon och jag kunde sitta kvar i bilen och kolla på Netflix på paddan medan Maja löpte runt bland mossar och lera. Detta godtogs icke. Och väl framme blev hon svinpeppad och löpte iväg med kartan i högsta hugg. "vad ska jag ha kartan till mamma, det står ju inte på svenska". Ähhh. Nä. Det är orienteringsspråk. Typ tecken. 

Idag körde vi grupp-orientering, men redan nästa vecka höjs svårighetsgraden. Då får barnen orientera ihop med sin förälder. Jag förväntas antagligen ha lite koll på hur en svacka eller ett stenblock märks ut på kartan, det kan jag meddela att jag inte har. Stackars ungar -jag får försöka ta nån intensivkurs i kartläsning hos min käre far som är inbiten orienterare. 

Annars då? Tackar som frågar. Punktering på bilen, ont i höger axel och inget att ha på mig när jag ska föreläsa i Stockholm imorgon. Men hey, jag kommer åka tåg imorgon, axeln blir bättre när jag drar i mig diklofenak och jag kommer inte behöva föreläsa naken. Så sluta genast gnälla Stina Sjödin. Du har det rätt bra ändå.