Vi ser bilder och hör berättelser som gör ont. Fruktansvärt ont. Så ont att man nästan får svårt att andas.
Men mitt i det mörkaste mörka finns det också glimtar av hopp. Interpol och poliser från olika länder beskriver lyckade tillslag, nya samarbetsformer och utvecklad teknik som kan stoppa förövare. Måtte denna utveckling gå fort.
Jag rullar hemåt i höstmörkret och längtar brutalt mycket efter mina barn. Jag vill hem och krama och vara nära. Och skydda dom mot allt ont i världen. Alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar