Krampfest

Hej bloggen. Min nacke dödar mig. Jag har fått droga mig igenom natten för att överleva. Bara så ni vet. Och tyck gärna lite synd om mig. 

Det känns ju värdigt, när man vid 02.30-hugget, står och rotar febrilt i badrumslådan efter det starkaste huset kan erbjuda, och nästan vrålar av lycka när man hittar leftovers från Patrics njurstenshistoria -i samband med denna fick han ju utskrivet medicin med kräm i. Och denna dundermedicin räddade mig inatt ska ni veta. Klockan 04.00 såg jag rosa enhörningar på fluffiga moln. Men det var övergående -tack och lov. 

Dagen har sedan bestått av att klä in nacken i varma omslag, kryddat med stretching, liniment, massage, klagosång, besök hos "Samuel-med-de-magiska-händerna" toppat med lite mer droger. Nacken känns något bättre, men jag går fortfarande omkring och ser ut som en stelopererad tamburmajor. 

På plussidan då? Lunch med systeryster och Loppan på nyöppnade "Simons Rosteri Bageri". Gud vilket nice ställe! Åt en galet god macka med avokado och ägg och drack den godaste latten på åratal. 

Man kan ju inte annat än älska när personalen tar sig tid att presentera ett gäng kaffebönor och dess karaktär innan dom tillreder ens kopp. "Den här brasilianska bönan har en bärig ton och hög syra, medan den etiopiska bönan drar mer åt choklad och jord. Den kenyanska däremot"...Ähhh. "Jag kör på brassen". Lätt värt 45 spänn när kaffet är så sjukt gott och det ingår en kortare föreläsning i priset. Rekommenderar detta ställe å det varmaste. 

Nu ett hett bad. Allt för att få nackmusklerna att sluta sin krampfest. Wish me luck. 

En magnifik saffransbulle hann vi också klämma i oss.