Morgonen var, som vanligt, lätt kaotisk med juldukar som var för korta, julkläder som låg kvar hemma i stan och klappar som inte slagits in.
Men ur kaos föds som bekant kreativitet och både duk, klappar och kläder löste sig hyfsat. Alla hade något plagg på sig, om man säger så.
Jag tror det är en katt. Det är inte dom dyraste julklapparna som värmer själen mest.
Gästerna kom vid 14-hugget och kompletterade julbordet med ägg (som åkt tåg tåg ända från Stockholm), inkokt lax och revbensspjäll som färdats från Hjulsbro och julöl och chokladaskar som också transporteras från den kungliga huvudstaden. Dock i bil.
Och även om julmat inte är min personliga favorit måste jag medge att denna lunch var ytterst delikat. Mycket egenskjutet och hemlagat, och det är alltid bäst. Och i riktig Ernst-anda byggde min käre sambo även ihop en ställning till det rökta rådjurslåret av en björkgren och nån form av stubbe. Jodå. Kreativt värre.
Tomten kom. Och julklapparna uppskattades stort. Jag älskar att barnen blir glada för precis allt som har papper runt sig, ett ritblock och ett tvåpack strumpor får ett jubel. Ett jättelego likaså. Hoppas den positiva inställningen håller i sig i många år till.
Efter gofika och kaffe lämnade gästerna Perstorp, och jag hoppade i myskläder och tryckte de två sista avsnitten av Gåsmamman i sällskap av min sambo och en ask Aladdin. Skönt. Och kidsen var fullt sysselsatta med att testa och leka med alla julklappar. Lugnet efter stormen liksom.
Jag tackar livet för ännu en fin julafton. Ödmjuk och tacksam. På riktigt.
Och mitt i all kärlek, värme och överflöd av mat och julklappar sänder jag en tanke till alla utsatta och ensamma människor.
Extra kärlek till alla dom barn som inte får fira jul med förväntan i ögonen, utan med rädsla. Barn på flykt från krig. Barn som lever med våld i hemmet. Barn med föräldrar som bryr sig mer om spriten än familjen på julafton. Barn som somnar på julaftonskvällen med tungt hjärta. Kärlek till er, alla små kämpar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar