Haveri!

Känslan när man tar ut två timmar av sin dyrbara flextid för att kunna åka hem och hämta barn på förskolan, ta en tidig helg och slippa stress och det enda Östgötatrafiken kontrar med är FÖRSENING. El-fel, fallande träd och pubertala tågvärdar som inte förstår vikten av kommunikation. Jag blir galen. På riktigt. 

Men så uppstår lite glädje i allt mörker när man hittar två babybel-ostar längst ner i handväskan och kan dämpa den värsta svältkänslan. Man får vara glad för det lilla.