Allt har sin tid....

Sista dagen någonsin på förskolan för Maja idag. Nu är det dags att lämna den trygga dagisvärlden, med staket och varmhjärtade pedagoger, och istället sätta på sig ryggsäcken och knata upp till stora skolan. Skolgård, matsal, läxor och lektioner. Hon är redo, så redo. Frågan är om mamman i familjen är redo. 

Tack förskolan Parentesen för att ni har tagit hand om vår Maja på ett helt fantastiskt sätt. Tack för att ni har byggt sandslott i ösregnet, torkat snor och tårar, lärt henne tycka om broccoli och fisk och låtit henne kladda med fingerfärg. 

Men allra mest, tack för att ni har gett henne trygghet, kärlek och värme. Det är en otroligt stor ynnest att varje morgon kunna lämna sina barn och veta att dom är i de tryggaste av händer. 

Allt har sin tid, och nu är det dags för min  förstföding att ta ett sjumilakliv mot vuxenvärlden. Men först vankats ett oändligt långt sommarlov. 

En dag gammal. Skrynklig, varm och 3,2 kilo tung. 

Och helt plötsligt är hon så här stor. Kan hela alfabetet, älskar att dansa och har ett hjärta av guld. Stoppa tiden.