En sån dag...

En dag när ingenting blir riktigt som man har tänkt sig.. Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag, stressad som satan, kommer ut till bilen och inser att jag glömde stänga av lyset igår imorse och att den förstås är STENDÖD. Just då är det dessutom sju minuter kvar tills jag förväntas hämta barn på dagis. 

Som tur är har jag ju världens snällaste föräldrar som gör en akututryckning till  dagis, tar med barnen hem, fyller dom små liven med frasiga raggmunkar och låter dom hoppa sig trötta på studsmattan. Vad skulle jag göra utan dom?

Jag fick uppmaningen av mina kollegor att andas djupt några gånger och njuta av att, i sakta mak, ta mig hem utan bil. 

Och på min väg hem slog det mig att jag varit extremt dålig på att njuta den sista tiden. Vitsipporna blommade över medan jag satt försjunken i nåt remissvar och äppelträden har börjat blomma utan att jag ens har lagt märke till det. Skärpning. Dags att stanna upp och njuta. Nu.