Sista timmarna

Imorgon är det slut på det ljuva livet. Fyra veckors semester är till ända och vardagen knackar på dörren igen. Det är ju inte utan viss ångest man inser att det är dags att byta ut träskor och slitna shorts mot kavaj och nåt nystruket igen, men hey; hade jag inte vardag skulle jag ju inte ha semester heller. Och thank God att jag har ett jobb som jag gillar. 

Vad kommer jag att sakna mest med ledigheten? Utan inbördes ordning;

• sova tills jag vaknar. Det där att inte ha ett mobilalarm som dundrar igång klockan 05.47, utan vakna när kroppen säger åt mig att den behöver kaffe och är utvilad. Det kommer jag att sakna galet mycket. 

• oceaner av tid med familjen. Ok, kidsen kan rätt ofta välja youtube framför morsan och sambon ett vildsvin framför häng med mig, men ändå: vi har haft massor skön ograverad tid ihop. Jag vet hur vardagen funkar; skola, jobb,aktiviteter, mat, tvätt, läxor och städ. Hinna sitta ner och spela Bamses honungsjakt eller Uno? Skulle inte tro det. 

• slippa piffa. Gå osminkad med otvättat hår och utan behå funkar sådär i vardagen. Men under dessa fyra veckor har tillfällena då jag grävt i sminkväskan eller funderat över om min outfit verkligen är välmatchad varit väldigt få. Njutbart. Befriande. Men nu är det fasen hög tid att boka akuttid hos frisören! 

Vad blir bra med vardag då?

• rutiner. Både avseende mat, träning och sovtider. Äta bearnaise varje dag och gå och lägga sig klockan 01.30 håller inte i längden. Och träningen, jag längtar efter rutiner där med. Jag har hållit igång rätt bra under semestern, men jag saknar instruerandet och mer regelbundet gymhäng. 

Sista semesterdagen 2017 har spenderats på landet. Vi fick finbesök av min kära vän Ida med familj och vi har grillat hjortburgare, ätit rabarberpaj och haft riktigt skönt häng. Några sköt prick, några hoppade studsmatta och några diskuterade drömmiga semesterplaner. Mycket trevligt! 

Har även hunnit löpa 8 kilometer på mjuk skogsstig. Jag kände doften av höst i luften. Inte redan va? Eller jo, nu är jag rätt redo att plocka fram jeans och nåt stickat igen. 

Tack semester 2017. Du var bra, väldigt bra. 

Min egen Ernst band ihop en bukett. Oanande talanger i den mannen alltså.