Omtanke

Måndag. Och den spontana lyckokänslan som infann sig när man vaknade upp och såg att det var snöfall utanför fönstret. Orka! Herregud jag hade ju extrem vårfeeling igår...

Måndagar går alltid i 120 knyck. Slira till Norrköping, riva av möten, slira hem. Hämta barn, utfodra barn och göra läxor. Hoppa i träningskläder, swisha till gymmet. Instruera en fullsatt TRX-klass och en GRIT-klass. Få mjölksyra och endorfiner i systemet. Bli påmind om varför träning alltid är rätt medicin. Botar det mesta; idag stress, huvudvärk, ångest och PMS. 

Hem och crashlanda i soffan. Jag borde verkligen vika tvätt och packa gympapåsar men orkar inte ta mig nerför källartrappan. Låt oss skjuta tvättberget framför oss ännu en dag. Som alltid. Och dagar blir till veckor. The story of my life. 

På vårt vardagsrumsbord står just nu en otroligt vacker blombukett. Troligtvis den vackraste bukett som smyckat vårt hem under de nio år vi bott i huset. 

Buketten fick Patric idag av familjen till den kvinna han försökte rädda livet på i fredags. Han fick dessutom ett kort där kvinnans dotter uttryckte sin stora tacksamhet över att han hade försökt hjälpa hennes mamma. En oerhört fin och omtänksam gest, som värmde både mitt och Patrics hjärta. 

Livets bräcklighet. Det oförutsägbara. Lev nu. Och lev fullt ut.