Tröttare än tröttast

Sliten. Liksom trött ända in i märgen. Kan det vara det faktum att semestern närmar sig? Eller kan förlamningen bero på den sista tidens stress med en sambo på sjukhus, pusslet som ensamstående och flera skarpa desdlines på jobbet? Eller kan det vara järnbrist? Oklart. Tröttheten är hur som helst förlamande. Tur att tre dagar ledighet ligger framför oss. 

Mannen med njursten är förresten hemma igen. Dock är stenen kvar i systemet och det finns inte tid för sprängning förrän 11 juli. Hurray. 2,5 vecka av smärta is comming up. Han är inte piggast i kommunen. Två slitna vårdnadshavare i detta hem alltså. 

Utöver att jobba har jag idag hunnit ta en tur till Tinnis med kidsen. Underbart ställe enligt dom -not so much om ni frågar mig. Alltså bad och pooler är inte mitt gig. Den kvinnliga badvakten tvingade mig dessutom att bada, jag som tänkt hänga vid poolkanten "en vuxen SKA" vara i vattnet med mindre barn". Hon mästrande och använde extremt myndig röst. Störigt att bli uppläxad av en 22-åring med för korta shorts och svanktatuering. 

Har även hunnit löpa ett varv med ryssen. I ösregn. Befriande. Och renande. 

Är det midsommar imorgon? Inte en prästkrage, sillbit eller jordgubbstårta så långt ögat når. Deppigt. Vi är i extrem ofas.